💝 5 år 💝

.

Aldrig någonsin blev livet sig likt igen som efter denna dagen den 13 april för 5 år sedan.

Grattis på 5 års dagen vår fantastiska dotter, Amys lillasyster och Darwin storasyster.
Låt oss aldrig glömma striden du kämpade, styrkan du gav oss och lågan du tände.


Evigt saknad. Alltid älskad. Aldrig glömd.

Graviditet, förtidsbörd & prematurer går hand i hand

Idag är det internationella prematurdagen. Dagen då prematurer uppmärksammas lite extra. Föreläsare håller inför detta föredrag, hemsidor publicerar lite extra material och föräldraföreningar åker runt till olika arrangemang. Idag arbetar jag med administration inom forskning av bl.a. fosterdiagnostik och förtidsbörd. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärta framförallt, som många av er vet, då jag haft min egna lilla prematur, född 2.5 månad för tidigt. Några av er vet kanske hur det är att ha en prematur, att leva sitt splittrade liv på neonatal, att kastas mellan hopp och förtvivlan. Om inte så kan jag tala om för er att det går inte ens att föreställa sig. Det är en fruktansvärd tillvaro och där små incidenter kan bli så allvarliga att det är osäkert ifall ditt barn kommer därifrån utan några men. 

I fredags startade jag dagen med att lyssna på min chef & forskningsledaren Bo Jacobssons föredrag. Här forskar vi alltså inte om prematurer utan i (bl.a.) förtidsbörd. Han nämnde då något han sagt till en föräldraförening häromdagen som jag inte reflekterat över innan men som är något otroligt viktigt för både föreningar, forskning och vården. I korta och snäva drag hade han sagt till dem att inte lägga all vikt på det neonatala stadiet utan också på något så viktigt som varför föddes barnet för tidigt och hur kan detta undvikas. Och då slog det mig att man tänker på dessa två som två olika saker idag. Det är ju faktiskt samma barn man kämpar för. Och desto viktigare är att man finner orsakerna till varför barn föds för tidigt för utan den kunskapen kan det vara svårt att undvika en prematur födsel igen, och tro mig, kan man så vill man undvika det. 

Och alla ni med kommande eller redan födda prematurer där ute - kämpa på, njut och fascineras av den lilla men otroligt starka fågelunge ni har ♡ 

Och ni som har anhöriga & vänner med prematurer så säger jag det igen - hjälp till genom att passa föräldrarnas tidigare barn, gå ut med deras hund, gör matlådor de kan ta med till neo. Små saker för er men stora för föräldrarna♡

I minnet av 1095 dagar och framåt

Jag minns varenda minut från dagen för tre år sedan. Hur vi väcktes strax innan 5 av nattsköterskan som skrek skynda er. Hur vi hörde andningslarmet tjuta från nedervåningen och hur jag krånglade med att få på mig byxorna på rätt håll. Hur vi tillsammans med Amy gick ner för trappan till soffan där Eveleen låg och i samma stund höll på att lämna oss. Hur tårarna rann och tankarna stod still.

Vår starka envisa kämpe gav sig iväg för att bli den stjärna som lyser starkast. Vi levde och kämpade mot döden hela hennes liv men denna dagen för tre år sedan var det dags att låta henne ge sig av. En märklig känsla av sorg och lättnad.

Tre år sedan hon flög iväg. Tre år sedan sorg, lättnad, skuld och utmattning svepte över mig. Tre år av extrem saknad, styrka och svaghet. Men också tre år av så många positiva känslor och händelser.


Eveleen- alltid älskad, evigt saknad, aldrig glömd.

Will you hold my hand, when I see you in heaven

Tänk att det har gått tre år sedan vår starkaste stjärna föddes. Och tänk vad mycket som händer på tre år. En son, en lillebror har fötts. Dessa tre år sedan vår ängel föddes har gått helt otrolig fort. Medan de 5.5 månader hon var i livet var så långa att de kändes som år. För tre år sedan vår hon knappt en halvtimme gammal. Hon föddes i vecka 30+0 den 13 april 2015. Hon togs om hand av barnläkare och Kim var i chock, tvingades i saft och fick sin andra dotter i famnen. Sedan skyndades hon upp till Neo där hennes nya hem var. Kanske höll jag på att sys ihop. Kanske var jag reda på uppvaket.

Jag har tre barn. Mitt första i v 41+4, 8 augusti, 3070 gram tung o 49 cm lång. Mitt andra i v 30+0, 13 april, 1450 gram tung o 39 cm lång. Min sista i v 40+0, 13 januari, 3420 gram tung o 48 cm lång. Alla så olika, men ändå snäppet lika. Jag har tre barn och alltid kommer Eveleen vara ett av dem och lillasyster till Amy och storasyster till Darwin.

Vi pratar ofta om Eveleen. Och vi tänker alltid på henne.

Idag befann jag mig på samma plats som jag gjorde för tre år sedan. Inte för att föda fram en kämpe utan för att arbeta. Jag känner med patienterna som går en liknade väg som jag gjorde. Jag har en förståelse vad de går igenom. Jag träffar många som arbetade vid min sida under månaderna när Eveleen fortfarande fanns i magen. Några som jag träffar med glädje och några andra jag mindre gärna stöter på. Att arbeta där allt en gång började har inte vart helt lätt då jag får minnesbilder i hur det var och minnena blir allt starkare när jag är där. Men jag ser så mycket glädje bland nyförlösta föräldrar med deras nya familjemedlem och jag arbetar med många härliga människor.

Men grattis vår stjärna, 3 år idag. Finns inte en dag då du inte finns i mina tankar och alltid finns en önskan att du vore här med oss, idag firandes din födelsedag.

Alltid älskad. Aldrig glömd. Evigt saknad.

It's been a long day without you, my friend
And I'll tell you all about it when I see you again
We've come a long way from where we began

Oh I'll tell you all about it when I see you again

Ett sista puss

Vi saknar dig vår stjärna

och sorgen är så stor

Vi ville lära känna dig mer

både far och mor

Du bor i våra hjärtan

men i oss finns ett sår

Ett barn för lite

finns det alltid i familjen vår

Familj
foto: moments by Louise

Att det var mer än ett helt år sedan jag höll henne. Sedan jag kramade och pussade på henne. Det är något som känns så overkligt. Den 30 september 2015 kommer jag aldrig att glömma och inte heller dagarna innan eller dagarna efter. Det var alltså 1 år sedan vår Eveleen blev en stjärna på himlen. Sedan dess har här alltid funnits en tomhet som är svår att förklara. Jag skulle så gärna hålla henne en gång till. Känna de knubbiga små låren och se de förundrade ögonen. Ändå är jag så glad att hon slapp att lida längre än vad hon gjorde. Jag är också glad att hon klarade så pass många månader i livet. Hon är nu 1 år och 5.5 månader där uppe och har alldeles nyligen fått sällskap av vår hund Maja. Eveleen vår yngsta dotter ska nu också bli storasyster och vi ska se till att hennes småsyskon kommer få veta allt om sin otroliga storasyster. 

Aldrig glömd, alltid Älskad, Evigt Saknad.

Älskad
foto: Moments by Louise

Denna blogg är främst tillägnad vår kära Eveleen. Eveleen ska snart bli storasyster.

30 september kommer alltid ha en helig plats i våra hjärtan. 

Grattis på födelsedagen ❤

Grattis på födelsedagen Eveleen!
Ett år. Ett helt år sedan fina starka Eveleen föddes.
Läs om dagen för exakt ett år sedan här.
http://gravidmedfragetecken.blogspot.se/2015/05/akut-snitt.html?m=1
De månader hon fick stanna i livet var de längsta i mitt egna liv men tiden därefter har sprungit iväg. Grattis vår älskling, jag hoppas dom firar dig ordentligt där uppe!

Ni som känner mig vet att jag inte är ett dugg religiös och hade jag varit det hade jag garanterat tappat tron efter allt det vi under 2015 såg och fick vara med om. Så nej, jag tror inte på gud där uppe men jag tror på ett liv efter döden. Det måste jag tro på, annars blir döden alldeles för svår. Jag väljer att tro att hon flyger omkring där uppe, pigg och frisk. Redan gångna släktingar och vänner tar hand om henne. Det är min tro men religiös är jag inte.

Eveleen är saknad och kommer aldrig att glömmas. Hur stor familj vi än får kommer det alltid att finnas ett barn, en lillasyster, för lite.
Grattis på din första födelsedag vår vackra speciella älskade ängel.

Medicinsk Genetik

Äntligen! Äntligen har det kommit lite sol till mitt kalla och leriga hem, som vi längtat! Förra året gick hästarna ut på bete i början av april men det lär väl aldrig hända i år. Knappt ett grönt grässtrå finns ju..

Och på tal om 1 år sedan så var det 1 år sedan all skit började. Den 4e mars blev jag sjukskriven och den 31 mars blev jag inlagd för första gången. Från den 4 mars till den 13 april var jag på ultraljud, tappningar, MVC och övriga undersökningar ca 4 dagar i veckan. Inga roliga minnen från den månaden som dessutom var den längsta i mitt liv.
Trots alla dåliga minnen, all ångest och övrig skit som hänt har (alltså inte Eveleen vår hjälte och stjärna) ändå sjukhustiden satt sina spår i mig, På tisdag ska jag åter igen tillbaks till neonatal på Östra för tillsammans med några andra par gå igenom plus och minus med tiden på neonatal.
Jag studerar dessutom en liten kurs på distans inom Biomedicin, Medicinsk Genetik. Denna kursen sökte jag då jag trodde det var en grundläggande kurs där jag kunde få lära mig basen inom genetik men när jag fick boken och de första uppgifterna insåg jag hur fel jag hade! Och jag trodde aldrig jag skulle fixa detta. Men även där hade jag fel, kursen är visserligen inte klar än, men har hittills klarat uppgifterna och oj! vad roligt det är :) Pluggar varje kväll med ren vilja och hoppas innerligt jag får ett godkänt i kursen.

Nepp, nu får jag lägga ner både bloggandet och pluggandet för nu blir det nån öl med kära vännerna och grannarna! Sen somnar vi nog gott för vi är ordentligt trötta efter kusin S 4-årskalas idag :D

Påväg till kalas ❤