Vikt: 2522 gram
Mat: Neocate 15 ml
 |
| Kreativa dagen |
 |
| Amy fick måla sin egna bokstav |
söndag 31 maj 2015
Amy-Mammadag
36+6 / 6 veckor & 6 dagar
Vikt: 2522 gram
Mat: Neocate 15 ml
Idag fick Amy en mammadag medan pappa var hos lillasyster. Vi målade lite, såg på massa film och var ute i skogen.
Eveleen ligger kvar på Östra i sal 5. Hon äter en komjölksproteinfri ersättning som heter Neocate där allt är nerbrutet så att det bara finns 100% fria aminosyror i. Sen när magsystemet är igång lägger man till grej efter grej tills man är säker på att inget mer blod i avföringen kommer och att det inte är något annat hon är allergisk mot.
Vikt: 2522 gram
Mat: Neocate 15 ml
lördag 30 maj 2015
Tummen
36+5 / 6 veckor & 5 dagar
Härlig dag med E! Inte nått plingande och hon sov gott i min famn. Höjning på maten också, 10 ml/tredje timme nu. Inte mycket men det ökas successivt.
Infektionsvärdet ligger nu på 7 vilket är bra. När infektionen upptäcktes låg den på 64 och som högst låg den på 95. Så 7 är mycket bra! Några dagar till så..
Några timmar med Amy. Lördagsgodis framför Emil är lördagens höjdpunkt ;)
Nu fika o tjöt med goda vännerna Carro o Freddy!
Härlig dag med E! Inte nått plingande och hon sov gott i min famn. Höjning på maten också, 10 ml/tredje timme nu. Inte mycket men det ökas successivt.
Infektionsvärdet ligger nu på 7 vilket är bra. När infektionen upptäcktes låg den på 64 och som högst låg den på 95. Så 7 är mycket bra! Några dagar till så..
Några timmar med Amy. Lördagsgodis framför Emil är lördagens höjdpunkt ;)
Nu fika o tjöt med goda vännerna Carro o Freddy!
 |
| Tummen är hittad och här ser ni även var cvk är fastsydd |
fredag 29 maj 2015
Välkommen
Nu är det dags att släppa in allmänheten, vänner, bekanta och familj i denna blogg.
Redan när problemen började i min graviditet började jag söka efter information och bloggar om samma problem som mig. En del hittade man och om vissa grejer hittade jag inte nått. Jag funderade på om inte jag också skulle börja blogga. Men orken fanns inte där. Jag tänkte att någon annan kanske också går igenom en svår graviditet och har liknande problem som jag. Samma tankar fanns efter förlossningen och när neo-tiden började.
När jag väl började skriva var det många veckor tom månader att skriva ikapp. Första meningen med att skriva denna blogg var alltså för andra i liknande situation, sedan att informera vänner och familj.
Vad jag inte hade räknat med att det blev en bearbetning för mig. Istället för att grubbla på allt vi gick igenom kunde jag skriva av mig och lägga just den dagen bakom mig.
Jag och Kim har alltså fått barn efter en komplicerad graviditet. Vi fick en dotter född i v 30. I denna blogg kan ni läsa om vad vi gått igenom, fortfarande gå igenom och länge kommer att gå igenom.
Redan när problemen började i min graviditet började jag söka efter information och bloggar om samma problem som mig. En del hittade man och om vissa grejer hittade jag inte nått. Jag funderade på om inte jag också skulle börja blogga. Men orken fanns inte där. Jag tänkte att någon annan kanske också går igenom en svår graviditet och har liknande problem som jag. Samma tankar fanns efter förlossningen och när neo-tiden började.
När jag väl började skriva var det många veckor tom månader att skriva ikapp. Första meningen med att skriva denna blogg var alltså för andra i liknande situation, sedan att informera vänner och familj.
Vad jag inte hade räknat med att det blev en bearbetning för mig. Istället för att grubbla på allt vi gick igenom kunde jag skriva av mig och lägga just den dagen bakom mig.
Jag och Kim har alltså fått barn efter en komplicerad graviditet. Vi fick en dotter född i v 30. I denna blogg kan ni läsa om vad vi gått igenom, fortfarande gå igenom och länge kommer att gå igenom.
Nu händer det grejer
36+4 / 6 veckor & 4 dagar
Ja nu börjar det hända grejer! Dr L har tagit ansvar för E och nu sker undersökningar på rullande band. Ultraljud på hjärnan, njurar och hjärta. Röntgen på buk och lungor. En genetiker (specialist på ärflighet/arvsmassa) kom och kikade på henne. De försöker pussla ihop om njurar och hjärnan hör samman med någon ärftlig sjukdom, kromosonfel, hjärnskada etc. Bilderna på hjärnan är i alla fall oförändrade vilket betyder att felet inte ligger i vätskan.
Hon är piggare nu! Infektionen var i måndags uppe i 95 i värde!! (Man ska alltså ligga under 1). Den är förhoppningsvis snart borta. Nu är hon mest arg att hon inte får mer än 7 ml/3e timme i mat!
Ja nu börjar det hända grejer! Dr L har tagit ansvar för E och nu sker undersökningar på rullande band. Ultraljud på hjärnan, njurar och hjärta. Röntgen på buk och lungor. En genetiker (specialist på ärflighet/arvsmassa) kom och kikade på henne. De försöker pussla ihop om njurar och hjärnan hör samman med någon ärftlig sjukdom, kromosonfel, hjärnskada etc. Bilderna på hjärnan är i alla fall oförändrade vilket betyder att felet inte ligger i vätskan.
Hon är piggare nu! Infektionen var i måndags uppe i 95 i värde!! (Man ska alltså ligga under 1). Den är förhoppningsvis snart borta. Nu är hon mest arg att hon inte får mer än 7 ml/3e timme i mat!
 |
| Allt dropp hon får med bla fett, glukos och annan näring |
 |
| CVK sitter fastsydd i nacken men är fasttejpad i håret |
Operation
Denna röran på Östra. Stackars personal och stackars föräldrar. Tösen har fått tid för insättning av CVK strax efter 11. En CVK är en plastslang som opereras in i ett större kärl för att kunna ge fett, antibiotika och dropp.
Operationen gick bra fast eveleen var så trött efteråt.
Doktor Lennart kom sen och pratade med oss. Äntligen någon som tar tag i saker och ting. Tester på hjärnan skall tas imon för att gå igenom fler kromosomer en och en. Man letar fel. Förhoppningsvis hittar man inga. MR skall göras på hjärnan i v 40. Varför det inte görs nu? För att prematurhjärnan fortfarande växer såpass mycket och de inte riktigt vet hur en prematur hjärna brukar se ut i det här stadiet. Det finns för få praxis på den prematura hjärnan.
Infektionen hon fick i lördags var en sepsis (blodförgiftning) och odlingen visar bakterier i urinen. Hon har ju gått på förebyggande antibiotika för sina njurar men några bakterier har lyckats med att ta sig förbi antibiotikan så nu funderar de på vilken förebyggande antibiotika som täcker även dessa bakterier. I övrigt ska hon nu börja få mat igen och snart börja med bröstmjölk igen!! (Om något nu finns kvar)
Kanske flyttar hon snart över till kirurgen så vi slipper röriga neoavd. Vi har ändå kvar våra läkare. Hemgången? Ja.. den lär dröja :(
Infektionen hon hade var livshotande som personalen med erfarenhet upptäckte tidigt så att åka hem känns i dagsläget inte lika viktigt.
Operationen gick bra fast eveleen var så trött efteråt.
Infektionen hon fick i lördags var en sepsis (blodförgiftning) och odlingen visar bakterier i urinen. Hon har ju gått på förebyggande antibiotika för sina njurar men några bakterier har lyckats med att ta sig förbi antibiotikan så nu funderar de på vilken förebyggande antibiotika som täcker även dessa bakterier. I övrigt ska hon nu börja få mat igen och snart börja med bröstmjölk igen!! (Om något nu finns kvar)
Kanske flyttar hon snart över till kirurgen så vi slipper röriga neoavd. Vi har ändå kvar våra läkare. Hemgången? Ja.. den lär dröja :(
Infektionen hon hade var livshotande som personalen med erfarenhet upptäckte tidigt så att åka hem känns i dagsläget inte lika viktigt.
Tillbaks på ruta 1
36+1 / 6 veckor & 1 dag
Tillbaks till Östra. Snacka om att vara tillbaka på ruta ett. Fastande hade hon varit i 2 dygn så hungrig, trött och arg var hon också. Hon fick dropp genom två infarter för att få i sig vätska och socker. Tyvärr var de flera gånger tvungna att byta dessa (de läckte, var stopp i etc.) och pga hennes små tunna kärl som gärna flyttade på sig blev hon stucken överallt.
Tarmarna kunde de inte undersöka förrän infektionen var borta så inga svar på tarmproblemen än på ett tag.
Hon hade nu börjat få 3 ml i mat var tredje timme. Detta var bättre än inget men om ni jämför det med de 45 ml/tredje timme hon brukar få så...
De ville sätta en PICCline (Perifert insatta centrala katetrar) vilket betyder att en tunn mjuk silikonkateter sätts in i ett större blodkärl i t.ex. överarmen, för att sen hamna i närheten av hjärtat. Där igenom kan man sedan ge vätskeersättningen, antibiotika m.m. och slippa sticka henne så många gånger och ha flera infarter.
Tyvärr lyckades de inte heller med detta utan det bestämdes då att hon dagen efter skulle få en CVK (Central Venkateter) istället. Ännu mer tyvärr är att lillan då måste sövas för man opererar in den :( Så ännu en gång stod vi med fler frågor än svar.
Tillbaks till Östra. Snacka om att vara tillbaka på ruta ett. Fastande hade hon varit i 2 dygn så hungrig, trött och arg var hon också. Hon fick dropp genom två infarter för att få i sig vätska och socker. Tyvärr var de flera gånger tvungna att byta dessa (de läckte, var stopp i etc.) och pga hennes små tunna kärl som gärna flyttade på sig blev hon stucken överallt.
Tarmarna kunde de inte undersöka förrän infektionen var borta så inga svar på tarmproblemen än på ett tag.
Hon hade nu börjat få 3 ml i mat var tredje timme. Detta var bättre än inget men om ni jämför det med de 45 ml/tredje timme hon brukar få så...
De ville sätta en PICCline (Perifert insatta centrala katetrar) vilket betyder att en tunn mjuk silikonkateter sätts in i ett större blodkärl i t.ex. överarmen, för att sen hamna i närheten av hjärtat. Där igenom kan man sedan ge vätskeersättningen, antibiotika m.m. och slippa sticka henne så många gånger och ha flera infarter.
Tyvärr lyckades de inte heller med detta utan det bestämdes då att hon dagen efter skulle få en CVK (Central Venkateter) istället. Ännu mer tyvärr är att lillan då måste sövas för man opererar in den :( Så ännu en gång stod vi med fler frågor än svar.
Familjerum. Eller?
35+5 & 35+6
Idag på morgonen när vi äntligen skulle få familjerum ringde de på morgonen och sa att hon plingat en del under natten så de hade tagit prover i en ny infart i pannan.
Vi packade klart de sista grejerna och åkte och handlade mat som jag kunde ha med på sjukhuset nu när jag skulle bo där.
Direkt när jag klev in på rummet förstod jag att något var fel och att bo på familjerum inte skulle bli av. Hon hade fått en infektion. Och en rätt allvarlig sådan. Hon var blek och matt och alldeles kall. Fy fan för den känslan av att se henne sån. De skulle ta fler prover och vi lät henne idag bara vara för att återhämta sig så gott hon kunde. Hon hade även blod i avföringen igen.
Redan när vi kom dagen efter såg hon bättre ut. Hon var piggare, varmare och finare i hyn. Men hon var inte bra. Vi fick höra från doktorn att hon låg på ett infektionsvärde på 64 och att det skulle stiga innan det gick ner igen. Röntgen på tarmarna togs och odling på urin och ryggmärg. De hade satt in ett bredspektrum med antibiotika, hade hittat att bakterier fanns i tarmarna och nu var det sista kvar att hitta exakt var de kom ifrån så den exakta antibiotikan kunde sättas in.
Nu blev hon även satt på fasta stackarn. Endast har dropp med socker i. 2 dagar efter infektionen startade bestämde sig läkarna att skicka tillbaka henne till Östra för att ha kirurger, specialister och övrig supervård i närheten.
Idag på morgonen när vi äntligen skulle få familjerum ringde de på morgonen och sa att hon plingat en del under natten så de hade tagit prover i en ny infart i pannan.
Vi packade klart de sista grejerna och åkte och handlade mat som jag kunde ha med på sjukhuset nu när jag skulle bo där.
Direkt när jag klev in på rummet förstod jag att något var fel och att bo på familjerum inte skulle bli av. Hon hade fått en infektion. Och en rätt allvarlig sådan. Hon var blek och matt och alldeles kall. Fy fan för den känslan av att se henne sån. De skulle ta fler prover och vi lät henne idag bara vara för att återhämta sig så gott hon kunde. Hon hade även blod i avföringen igen.
Redan när vi kom dagen efter såg hon bättre ut. Hon var piggare, varmare och finare i hyn. Men hon var inte bra. Vi fick höra från doktorn att hon låg på ett infektionsvärde på 64 och att det skulle stiga innan det gick ner igen. Röntgen på tarmarna togs och odling på urin och ryggmärg. De hade satt in ett bredspektrum med antibiotika, hade hittat att bakterier fanns i tarmarna och nu var det sista kvar att hitta exakt var de kom ifrån så den exakta antibiotikan kunde sättas in.
Nu blev hon även satt på fasta stackarn. Endast har dropp med socker i. 2 dagar efter infektionen startade bestämde sig läkarna att skicka tillbaka henne till Östra för att ha kirurger, specialister och övrig supervård i närheten.
Avdomnat snitt
Kejsarsnittet börjar se fint ut. Kim fick hjälpa mig att sätta nya strips och tejp över när det var dags att byta (svårt att göra själv). Nu är det endast en tunn linje i "bikinilinjen". Huden runt om är fortfarande öm och lätt avdomnad. När de gör kejsarsnittet kapar de inte bara magmuskler utan även nervtrådar som tar, om ens någonsin, lång tid att bygga ihop igen.
Hur vi hade klarat denna reda utan mormor, morfar och Amys dagis som varit fantastiska. Och det är tur att Amy totalälskar sina morföräldrar så mycket hon fått vara med dem det senaste!
De ser även till att det rör sig framåt på gården medan vi är iväg. Min bror har ett projekt med vävstugan så det är riktigt spännande att komma hem när de varit här och jobbat!
De ser även till att det rör sig framåt på gården medan vi är iväg. Min bror har ett projekt med vävstugan så det är riktigt spännande att komma hem när de varit här och jobbat!
 |
| Kims o Amys gemensamma favoritleksak |
Iväg från sjukhuset
34+3 / 4 veckor & 3 dagar
Det märks nu att hon känner igen en när man kommer. Skruvar på sig och då o då kommer ett litet skrik. Efter hon började bajsa igen har hon varit mycket mindre plingig. Kan sitta i 5-6 timmar med henne utan pling!
Idag fick Kim vara själv hos E medan jag och A åkte till Slottskogen. Vi vandrade runt hela parken och såg bl.a sälar, älgar och klappade getter. Det var skoj att komma iväg och göra något roligt med A. Se lite folk utöver vårdpersonalen också! ;) A:s mormor och morfar har ställt upp helhjärtat nu när vi spenderar så mycket tid på sjukhuset. Mormor är också den som utöver oss faktiskt varit med och träffat E två gånger. Man får ta med en "ersättare" om den andra föräldern inte är med.
Det märks nu att hon känner igen en när man kommer. Skruvar på sig och då o då kommer ett litet skrik. Efter hon började bajsa igen har hon varit mycket mindre plingig. Kan sitta i 5-6 timmar med henne utan pling!
 |
| Amy låtsassover. Någon som ser vad som sover bakom henne? ;) |
Några hundra gram
 |
| Skillnad på några hundra gram! |
Då hon i övrigt ligger stabilt så får hon nu apnėedosa vilket är en transportabel dosa som sitter fast i enelektrod på magen och larmar ifall hon har ett andningsuppehåll på mer än 20 sekunder. Epoxyn är kvar (den som mäter syre och sitter på foten).
Denna vecka var det även dags för mig att gå till dietisten på Drottning Silvias barnsjukhus. Där fick vi ytterligare lite tips på hur man klarar sig utan komjölksprotein och vilka produkter man kan köpa. Finns en hel del produkter faktiskt! Kalk med D - vitamin behövde jag tydligen också.
 |
| Stolt Storasyster hälsade på |
 |
| Familjens tjejer |
Ljuset i tunneln
34+4-35+2
E fick åter blod i avföringen i mitten av vecka 34. Nu är det enda som står kvar på listan är komjölksproteinsallergi. Hon får gå över till ersättningen Althea som inte innehåller detta. Samtidigt börjar det pratas om familjerum! Vi får erbjudande om ett ledigt men avböjer då vi känner att vi måste planera en del inför detta. De tror även att ifall vi får hemvård kan vi vara hemma redan om 2 veckor. Äntligen började vi se ett slut på sjukhustiden! !
I början av 35:e veckan är hon 42.3 cm lång, väger 2185 gram och har ett huvudomfång på 30.2. Hennes huvud mäts regelbundet pga den ökade mängden vätska i hjärnan. De behöver ha koll på ifall hennes huvud växer onormalt fort. Än så länge gör den inte det.
Hon ammar rätt bra ibland men dippar då i syre. Ett sådant litet barn har svårt att göra flera saker samtidigt. Att äta, andas och att svälja samtidigt kan vara ett stort problem. Det gör att de kan försöker äta medan de håller andan och sätter då ofta i halsen och syret dippar då såklart.
E fick åter blod i avföringen i mitten av vecka 34. Nu är det enda som står kvar på listan är komjölksproteinsallergi. Hon får gå över till ersättningen Althea som inte innehåller detta. Samtidigt börjar det pratas om familjerum! Vi får erbjudande om ett ledigt men avböjer då vi känner att vi måste planera en del inför detta. De tror även att ifall vi får hemvård kan vi vara hemma redan om 2 veckor. Äntligen började vi se ett slut på sjukhustiden! !
I början av 35:e veckan är hon 42.3 cm lång, väger 2185 gram och har ett huvudomfång på 30.2. Hennes huvud mäts regelbundet pga den ökade mängden vätska i hjärnan. De behöver ha koll på ifall hennes huvud växer onormalt fort. Än så länge gör den inte det.
 |
| Myser med en sovande pappa |
torsdag 28 maj 2015
Flaggdag
34+0 / 4 veckor
E har under en tid nu haft problem med sin stackars mage. Hon är uppblåst och har inte kunnat bajsa själv utan blivit pipt. Detta är ett stort problem då en sån här liten bäbis inte har mellanrummet mellan magsäck och bröstkorgen som vi har, så har de en svullen mage trycker den på hjärta, lungor etc vilket i sin tur resulterar i pulsdippar och kräkningar. Så under denna period var det mycket plingande.
När hon blev hela 4 veckor fick hon flagga vid sängen då hon gick upp till 2000 gram!! Hon började samtidigt bajsa av sig självt men som vanligt är det ett steg framåt och två tillbaka i prematurvärlden och denna gång var bakåtsteget blod i avföringen.
Prover och röntgen på buken togs vilka båda såg bra ut. Största misstanken är nu mjölkproteinintolerans. Då får jag helt sluta äta mat med mjölkprotein i för att hon ska kunna fortsätta äta min mjölk.
E har under en tid nu haft problem med sin stackars mage. Hon är uppblåst och har inte kunnat bajsa själv utan blivit pipt. Detta är ett stort problem då en sån här liten bäbis inte har mellanrummet mellan magsäck och bröstkorgen som vi har, så har de en svullen mage trycker den på hjärta, lungor etc vilket i sin tur resulterar i pulsdippar och kräkningar. Så under denna period var det mycket plingande.
Prover och röntgen på buken togs vilka båda såg bra ut. Största misstanken är nu mjölkproteinintolerans. Då får jag helt sluta äta mat med mjölkprotein i för att hon ska kunna fortsätta äta min mjölk.
Tillsattser
Ibland trillar det ner grejer jag glömt att skriva. Som tex att hon i början och även under förkylningen fick Koffeincitrat. Detta får de ifall de ofta får pulsdippar/apnėer. Alltså för att höja pulsen. Hon fick även D-droppar och glukos (en sockertyp).
Äter gör hon genom en sond som sitter i näsan. De första dagarna fick hon inte många milliliter och fick då också donerade bröstmjölk tills min slog till. Sen räckte den så det blev över. Jag blev tom tillfrågad att själv donera mjölk men det föll då jag fått en blodtransfusion efter kejsarsnittet. Åter igen usch för kejsarsnitt.
Äter gör hon genom en sond som sitter i näsan. De första dagarna fick hon inte många milliliter och fick då också donerade bröstmjölk tills min slog till. Sen räckte den så det blev över. Jag blev tom tillfrågad att själv donera mjölk men det föll då jag fått en blodtransfusion efter kejsarsnittet. Åter igen usch för kejsarsnitt.
 |
| Amy har det ändå rätt bra när vi är hos E. Här är hon o mormor ute o rider. |
Hjälpmedel
CPAP är ett hjälpmedel för andning och betyder kontinuerligt positivt luftvägstryck. CPAP-apparaten blåser in luft och syrgas i barnets näsa via ”näspiggar”. Lufttrycket hjälper till att hålla barnets lungblåsor öppna. Detta underlättar andningsarbetet och håller vätska borta från lungorna.
Prematurerna övervakas (oftast) av en apparat som mäter syre, andning och puls. Syret ska gärna ligga på 94-100%, det larmas om syret kommer under 90%, ett sk saturationsfall.
Andningen har lite större variation. Under 20 andetag i minuten så larmar det.
Pulsen är lite beroende på vilken vecka bäbisen är i. Den ligger ofta på 120-130 och går den under 80 larmar den, ett sk. Bradykardier. Går pulsen ner följer ofta syret efter.
Dessa larm är vad vi kallar bl.a. "dippar" eller "plingande" då apparaten blinkar i gult för nära gränsen och rött under gränsen, till det gula resp röda blinkandet plingar det i olika toner.
För att kunna läsa av detta har de tre elektroder på bröst och mage plus en på foten.
 |
| Förkylda E får hjälp av en CPAP |
Andningen har lite större variation. Under 20 andetag i minuten så larmar det.
Pulsen är lite beroende på vilken vecka bäbisen är i. Den ligger ofta på 120-130 och går den under 80 larmar den, ett sk. Bradykardier. Går pulsen ner följer ofta syret efter.
Dessa larm är vad vi kallar bl.a. "dippar" eller "plingande" då apparaten blinkar i gult för nära gränsen och rött under gränsen, till det gula resp röda blinkandet plingar det i olika toner.
För att kunna läsa av detta har de tre elektroder på bröst och mage plus en på foten.
 |
| Här ses 2 elektroder på bröstet |
Splittrad
Försöker återberätta allt jag kan. Men mycket har jag glömt (eller förträngt?) och framför allt är det svårt att återberätta känslorna. Varenda liten gnista med hopp som släckts lika snabbt. Frustration över allt man inte vet. Den splittrade ångesten att lämna E på sjukhus så många timmar om dagen och att bara få umgås med A några timmar på kvällen. Ett ostädat hus där vi aldrig hinner färdigt med de påbörjade renoveringarna. Hästar som blivit ordentligt åsidosatt. Man kan bli stressad för mindre. Å på allt detta inte veta om E kommer för alltid ha problem med njurar, äta antibiotika eller om hon kommer bli utvecklingsstörd.
Vi är trötta. Utmattade.
Vi är trötta. Utmattade.
Förkyld
32+6 / 2 veckor & 6 dagar
1765 g
När det ringer ifrån ett hemligt nummer när man har sitt barn på sjukhus kan få en att sätta hjärtat i halsgropen. Det var samtal från avdelningen där de berättar att E har åkt på någon infektion/kraftig förkylning så har fått tillbaka CPAP (andningshjälp) och skall ta blodprover, urinprov och röntgen på magen. Har syresatt sig dåligt och har varit kall. Får tillbaka vattensängen.
Tårarna kommer när jag står brevid hennes säng. Hur mycket mer orkar man? Hur mycket orkar hon?
Som tur var, var det ingen infektion men en rejält kraftig förkylning. Hon är jättetäpt i näsan så inte konstigt att hon inte klarar att syresätta sig. Ett sånt här litet barn andas i stort sett bara genom näsan och är den fylld med snor så..!
Dagen efter så har hon legat bra med syresättningen så syrgasen är nere på 21-23 (knappt nått alls).
Har fått diagnos förkyld. Blodprover, blodgas, röntgen på buken och test för vita- och röda bloddroppar kom tillbaka bra. Blir av med Cpap och får ha luftgrimma istället med låg syrgas.
Hon har problem med magen så får pipas men är i övrigt rätt pigg.
1765 g
När det ringer ifrån ett hemligt nummer när man har sitt barn på sjukhus kan få en att sätta hjärtat i halsgropen. Det var samtal från avdelningen där de berättar att E har åkt på någon infektion/kraftig förkylning så har fått tillbaka CPAP (andningshjälp) och skall ta blodprover, urinprov och röntgen på magen. Har syresatt sig dåligt och har varit kall. Får tillbaka vattensängen.
Tårarna kommer när jag står brevid hennes säng. Hur mycket mer orkar man? Hur mycket orkar hon?
Som tur var, var det ingen infektion men en rejält kraftig förkylning. Hon är jättetäpt i näsan så inte konstigt att hon inte klarar att syresätta sig. Ett sånt här litet barn andas i stort sett bara genom näsan och är den fylld med snor så..!
Dagen efter så har hon legat bra med syresättningen så syrgasen är nere på 21-23 (knappt nått alls).
Har fått diagnos förkyld. Blodprover, blodgas, röntgen på buken och test för vita- och röda bloddroppar kom tillbaka bra. Blir av med Cpap och får ha luftgrimma istället med låg syrgas.
Hon har problem med magen så får pipas men är i övrigt rätt pigg.
Arg och trött
32+4 / 2 veckor & 4 dagar
1720 g
Denna dag var jag arg vill jag lova. Var så trött på sjuksystrar som motsade sig själva och läkare som inte kan säga så mycket mer än det vi redan hört. En daglig påminnelse om allt som kan vara fel. Vi vet vid det här laget att hon har vidgade hålrum i hjärnan med för mycket vätska, sen om det har med vit substans, genetik, vattenskalle eller något helt annat att göra, det vet dom inte och lär inte veta på ett bra tag.
Sedan är även njurarnas urinledare vidgade men mer än så vet de inte heller. Vi vet att fler undersökningar skall göras och att de annars INTE VET. Men innan de vet så låt oss njuta av den bäbisen vi har nu istället för att ständigt påminnas om det som kan vara fel.
Så detta var ingen bra dag alls.
1720 g
Denna dag var jag arg vill jag lova. Var så trött på sjuksystrar som motsade sig själva och läkare som inte kan säga så mycket mer än det vi redan hört. En daglig påminnelse om allt som kan vara fel. Vi vet vid det här laget att hon har vidgade hålrum i hjärnan med för mycket vätska, sen om det har med vit substans, genetik, vattenskalle eller något helt annat att göra, det vet dom inte och lär inte veta på ett bra tag.
Sedan är även njurarnas urinledare vidgade men mer än så vet de inte heller. Vi vet att fler undersökningar skall göras och att de annars INTE VET. Men innan de vet så låt oss njuta av den bäbisen vi har nu istället för att ständigt påminnas om det som kan vara fel.
Så detta var ingen bra dag alls.
Prematur
Ordet prematur betyder 'före tiden' 'omogen'. Och det är just vad prematurbäbisen är.
Vecka 33-36 = för tidigt född
Vecka 29-32 = mycket för tidigt född
< vecka 29 = extremt för tidigt född
Ju tidigare född desto högre risker och desto svårare problem. Allt jag skriver på min blogg är utifrån mina egna erfarenheter, vad jag uppfattat av läkare/vårdpersonal och läst mig till. Jag är INGEN utbildad läkare. Men ska trots det försöka lotsa er igenom denna värld.
Våra barn:
Amy född i vecka 41+4, 49 cm, 3072 g
Eveleen född i vecka 30+0, 39 cm, 1430 g
Ofta får prematurer gulsot vilket betyder en förhöjd halt av bilirubin i blodet som är ett gallfärgämne. Levern kan av olika anledningar inte bryta ner bilirubinet utan detta förs istället ut i vävnaderna via blodet och gulfärgar dem. Ljusbehandling hjälper till att bryta ner bilirubinet vilket det även gjorde för E bara på några dagar! Cool var hon när hon solade också ;)
Vecka 33-36 = för tidigt född
Vecka 29-32 = mycket för tidigt född
< vecka 29 = extremt för tidigt född
Ju tidigare född desto högre risker och desto svårare problem. Allt jag skriver på min blogg är utifrån mina egna erfarenheter, vad jag uppfattat av läkare/vårdpersonal och läst mig till. Jag är INGEN utbildad läkare. Men ska trots det försöka lotsa er igenom denna värld.
Våra barn:
Amy född i vecka 41+4, 49 cm, 3072 g
Eveleen född i vecka 30+0, 39 cm, 1430 g
Stolta storasyster
31+5 / 1 vecka & 5 dagar
1530 g
Nu var det dags att Amy skulle få hälsa på sin lillasyster på allvar. Då vi vanligtvis har en rätt vild tös som inte kan sitta still och vara tyst var det här verkligen ett prov i sig! Men oj så hon överraskade oss!! Hon var lugn och viskade och stoltheten lyste i hennes ögon.
Vår lilla tös började lilla mer stabilt i puls och syre, tittar sig omkring, gnyr och suger lite på bröstet. Har för övrigt börjat hålla tempen bättre så har blivit av med vattensängen!
1530 g
Nu var det dags att Amy skulle få hälsa på sin lillasyster på allvar. Då vi vanligtvis har en rätt vild tös som inte kan sitta still och vara tyst var det här verkligen ett prov i sig! Men oj så hon överraskade oss!! Hon var lugn och viskade och stoltheten lyste i hennes ögon.
Hjärnan och njurar
31+3 / 1 vecka & 3 dagar
Inte mycket hände på Mölndal förrän hon hade var 10 dagar. Då togs ett nytt ultraljud på hjärnan. Jag och Kim var där och övervakade det hela och efter alla mina ultraljud jag varit med om tyckte jag nog att hålrummen i hjärnan såg lite stora ut. Redan dagen efter fick vi reda på att så var fallet. Hålrummen i hjärnan var vidgade med mycket vätska i. Ett stort slag i magen blev detta speciellt då vi fått höra att hjärnan sett normal ut på Östra.
Även ultraljud på njurarna togs och första kollen såg bra ut men är vidaresickat till Östra för en andra åsikt. Det vi vet är att njurbäckenet är svullet. Vad det kan leda till vet vi inte riktigt men hon får profylaxantibiotika (=i förebyggande syfte) för att det inte ska utveckla infektioner.
Lilla sparven fick även sitt första bad och detta var underbart tyckte hon :)
Inte mycket hände på Mölndal förrän hon hade var 10 dagar. Då togs ett nytt ultraljud på hjärnan. Jag och Kim var där och övervakade det hela och efter alla mina ultraljud jag varit med om tyckte jag nog att hålrummen i hjärnan såg lite stora ut. Redan dagen efter fick vi reda på att så var fallet. Hålrummen i hjärnan var vidgade med mycket vätska i. Ett stort slag i magen blev detta speciellt då vi fått höra att hjärnan sett normal ut på Östra.
Även ultraljud på njurarna togs och första kollen såg bra ut men är vidaresickat till Östra för en andra åsikt. Det vi vet är att njurbäckenet är svullet. Vad det kan leda till vet vi inte riktigt men hon får profylaxantibiotika (=i förebyggande syfte) för att det inte ska utveckla infektioner.
Lilla sparven fick även sitt första bad och detta var underbart tyckte hon :)
Mölndal
30+4 / 4 dagar
Jag hade sovit min första natt hemma sedan hon kom. Och det visade sig bli den värsta på mycket länge. Inte nog att jag hade min yngsta dotter så långt bort ifrån mig. Min äldsta låg mitt i mellan mig och Kim och hade svårt att andas. Inget annat, men svårt att andas. Först efter hostmedicin och Alvedon kunde hon somna och då var det redan mitt i natten. Sjukvårdsupplysningen gick inte att få tag i, vi funderade på att åka till akuten med henne. Men istället låg jag sömnlös för att ha henne under uppsikt. När morgonen kom var allt normalt igen men valde att ha henne hemma från förskolan och ta med henne till Östra.
Som ett brev på posten med oro för två barn slog mjölken till och dränkte oss halvt i sängen.
Halvvägs till Östra ringer läkarn och berättar att vi ska flytta till Mölndals Neoavd för hon var såpass stark. Så redan på sin fjärde dag i livet fick hon både hälsa på sin storasyster och sedan åka ambulans till mölndal.
Mölndal var så mycket lugnare. Och här var det uppbyggt för att personalen övervakar och vårdar medan föräldrarna har omsorgen när de är där. I denna sal fanns plats för 6 barn. Föräldrar satt med dem bakom skynken, det var så privat det kunde bli. En syster och en barnsköterska i rummet jämt. Vi var nöjda med att få komma hit och lära oss rutinerna här.
Jag hade sovit min första natt hemma sedan hon kom. Och det visade sig bli den värsta på mycket länge. Inte nog att jag hade min yngsta dotter så långt bort ifrån mig. Min äldsta låg mitt i mellan mig och Kim och hade svårt att andas. Inget annat, men svårt att andas. Först efter hostmedicin och Alvedon kunde hon somna och då var det redan mitt i natten. Sjukvårdsupplysningen gick inte att få tag i, vi funderade på att åka till akuten med henne. Men istället låg jag sömnlös för att ha henne under uppsikt. När morgonen kom var allt normalt igen men valde att ha henne hemma från förskolan och ta med henne till Östra.
Som ett brev på posten med oro för två barn slog mjölken till och dränkte oss halvt i sängen.
Halvvägs till Östra ringer läkarn och berättar att vi ska flytta till Mölndals Neoavd för hon var såpass stark. Så redan på sin fjärde dag i livet fick hon både hälsa på sin storasyster och sedan åka ambulans till mölndal.
onsdag 27 maj 2015
Fågelunge
30+2 / 2 dagar
På nätterna kom sköterskan och gav mig sprutor i benet för att motverka blodpropp. Det kan man få efter ett ingrepp där det är svårt att röra på benen efteråt. Onsdagen hade kommit och jag gick mina första steg. Kim agerade vårdare till mig dessa dagar och hjälpte mig så gott han kunde.
Lillan blev av med CPAPen och kunde nu andas själv!! Röntgen på hjärnan togs och såg bra ut. Den tredje ventrikeln fanns där den skulle. Värdena på njurarna var normala. Jag var så lycklig. Hade hellre henne på utsidan på sjukhus i 10 veckor än i magen så som hon och jag mådde när hon låg i den.
Kim åkte hem till Amy så sov min första natt själv på sjukhuset sedan hon föddes. Lyckades tom GÅ upp till henne på kvällen.
30+3 / 3 dagar
Inte mycket sas. Hon var liten och späd som en fågelunge med en stor grodmage. På något vis lyckades jag bli utskriven och skulle äntligen åka hem! Jag hade fortfarande ont, hade ett HB på 80 och ett blodtryck på 84/52. Men mådde ändå bra! Nu hem till min stora tjej! Som hade blivit storasyster :)
På nätterna kom sköterskan och gav mig sprutor i benet för att motverka blodpropp. Det kan man få efter ett ingrepp där det är svårt att röra på benen efteråt. Onsdagen hade kommit och jag gick mina första steg. Kim agerade vårdare till mig dessa dagar och hjälpte mig så gott han kunde.
Lillan blev av med CPAPen och kunde nu andas själv!! Röntgen på hjärnan togs och såg bra ut. Den tredje ventrikeln fanns där den skulle. Värdena på njurarna var normala. Jag var så lycklig. Hade hellre henne på utsidan på sjukhus i 10 veckor än i magen så som hon och jag mådde när hon låg i den.
Kim åkte hem till Amy så sov min första natt själv på sjukhuset sedan hon föddes. Lyckades tom GÅ upp till henne på kvällen.
Inte mycket sas. Hon var liten och späd som en fågelunge med en stor grodmage. På något vis lyckades jag bli utskriven och skulle äntligen åka hem! Jag hade fortfarande ont, hade ett HB på 80 och ett blodtryck på 84/52. Men mådde ändå bra! Nu hem till min stora tjej! Som hade blivit storasyster :)
Blää för kejsarsnitt
30+1 / 1 dag
Dagen efter kejsarsnittet var en upplevelse i sig. Tryckte på knappen (jag krampaktigt hade hållt i) när jag vaknade vilket visade sig vara morfin men det gjorde jag inte om. Blev då ännu tröttare och även lite snurrig och illamående. Ville veta vad det var i kroppen som gjorde ont och koncentrera mig på att läka och min nya lilla plutt så ville då inte vara snurrig och trött.
Kim var uppe på Neo när jag inte orkade. Det var ett meck med rullstol, morfinställningen och min kropp att ta mig upp dit. Eftervärkar som tog kål på mig, efterslängar från drogerna som fick mig att somna i tid och otid och sen kom kvällen. Kvällen där tarmarna höll på att falla på plats igen och börja arbeta igen. Den smärtan... och morfinet hade jag sett till att de tog bort... Såret hade jag inte ens börjat fundera på än.
Då vill jag tillägga att dagen efter min första förlossning gick vi runt hela Mölndals sjukhus två gånger och nu så kunde jag inte resa mig ur sängen för magmusklerna var avskurna, jag kissade fortfarande i kateter, jag kunde inte hosta för det fick mig att svimma av smärta och att gå var det inte att tala om.
Ni som funderar på att frivilligt göra ett kejsarsnitt för att ni är rädda för smärtan under en vaginalt förlossning. TÄNK OM. Eller tala med mig först så kan jag tala om vilket som är värst.
Lillan kämpade på. Så mycket mer minns jag inte av denna dag. Kim vet nog mer..
Dagen efter kejsarsnittet var en upplevelse i sig. Tryckte på knappen (jag krampaktigt hade hållt i) när jag vaknade vilket visade sig vara morfin men det gjorde jag inte om. Blev då ännu tröttare och även lite snurrig och illamående. Ville veta vad det var i kroppen som gjorde ont och koncentrera mig på att läka och min nya lilla plutt så ville då inte vara snurrig och trött.
 |
| Vår fina |
Då vill jag tillägga att dagen efter min första förlossning gick vi runt hela Mölndals sjukhus två gånger och nu så kunde jag inte resa mig ur sängen för magmusklerna var avskurna, jag kissade fortfarande i kateter, jag kunde inte hosta för det fick mig att svimma av smärta och att gå var det inte att tala om.
Ni som funderar på att frivilligt göra ett kejsarsnitt för att ni är rädda för smärtan under en vaginalt förlossning. TÄNK OM. Eller tala med mig först så kan jag tala om vilket som är värst.
Lillan kämpade på. Så mycket mer minns jag inte av denna dag. Kim vet nog mer..
Här är hon!
 |
| Så ny man nästan bara kan vara |
 |
| Lyckats lämna sängen |
 |
| Hålla om min lilla |
 |
| Traditionella silverbricka med frukost |
 |
| Liten liten liten |
Uppvaknandet
30+1 / 1 dag
Att bli sövd och vakna upp någon annanstans är en rätt märklig känsla. Och tro inte att du är klar i huvudet och kan resa dig upp och gå! Jag minns att de rullade ut mig och någon gång på resan till uppvaket ("Zombi-rummet") tog jag av mig masken och frågade om hon levde. Blev rätt förvånad och lättad när de lite lätt skrattande svarade Ja! Min nästa fråga var om Kim var där och när de även svarade ja på den frågan somnade jag om.
23.20 började jag så lätt se mig omkring i rummet där jag låg. En kille kom in, satte en sladd med en knapp i handen på mig som jag krampaktigt höll kvar, han sa tryck på den om du får ont. Ett sånt luddigt minne men minns att jag höll den med lillfingret precis så han gav mig den tills jag var på BB.
I sängen brevid låg en man med dödsångest. Han skrek och han grät.
En sköterska kom med telefon, det var Kim som lyckats lokalisera mig. Lillan mådde under omständigheterna bra. Hon var 39 cm lång och 1430 gram tung.
Man blir väldigt torr i halsen av att ha en slang nerkörd och väldigt flummig i bollen av narkos och andra droger. När jag tillslut övertalat sköterskorna om att jag mådde hyfsat bra blev jag körd till specialBB. Där tog de prover och försäkrade sig om att jag mådde bra så tillslut fick jag sängliggandes skjuts till Neonatalavd 316 för att se henne (UTANFÖR min mage!).
Kim satt och sov i en fåtölj (klockan var 03.30 vid det här laget) och brevid honom stod sängen med vår lilla dotter i. Hon låg med navelkateter, CPAP (hjälpmedel för andning), infarter, sond i näsan och andra nödvändigheter. Men hon slapp respirator.
Innan vi gick/rullade tillbaka till BB fick jag hålla henne för första gången, vår lilla docka med så många frågetecken runt sig. Men hon var i liv. Och jag glad och fortfarande lättad när vi somnade för den resterande delen av natten.
Att bli sövd och vakna upp någon annanstans är en rätt märklig känsla. Och tro inte att du är klar i huvudet och kan resa dig upp och gå! Jag minns att de rullade ut mig och någon gång på resan till uppvaket ("Zombi-rummet") tog jag av mig masken och frågade om hon levde. Blev rätt förvånad och lättad när de lite lätt skrattande svarade Ja! Min nästa fråga var om Kim var där och när de även svarade ja på den frågan somnade jag om.
23.20 började jag så lätt se mig omkring i rummet där jag låg. En kille kom in, satte en sladd med en knapp i handen på mig som jag krampaktigt höll kvar, han sa tryck på den om du får ont. Ett sånt luddigt minne men minns att jag höll den med lillfingret precis så han gav mig den tills jag var på BB.
I sängen brevid låg en man med dödsångest. Han skrek och han grät.
En sköterska kom med telefon, det var Kim som lyckats lokalisera mig. Lillan mådde under omständigheterna bra. Hon var 39 cm lång och 1430 gram tung.
Man blir väldigt torr i halsen av att ha en slang nerkörd och väldigt flummig i bollen av narkos och andra droger. När jag tillslut övertalat sköterskorna om att jag mådde hyfsat bra blev jag körd till specialBB. Där tog de prover och försäkrade sig om att jag mådde bra så tillslut fick jag sängliggandes skjuts till Neonatalavd 316 för att se henne (UTANFÖR min mage!).
Kim satt och sov i en fåtölj (klockan var 03.30 vid det här laget) och brevid honom stod sängen med vår lilla dotter i. Hon låg med navelkateter, CPAP (hjälpmedel för andning), infarter, sond i näsan och andra nödvändigheter. Men hon slapp respirator.
Innan vi gick/rullade tillbaka till BB fick jag hålla henne för första gången, vår lilla docka med så många frågetecken runt sig. Men hon var i liv. Och jag glad och fortfarande lättad när vi somnade för den resterande delen av natten.
tisdag 26 maj 2015
Akut snitt
30+0 forts.
Jag gjordes iordning för snitt. Ctgt togs av och magen blev rentvättad. Kateter sattes. Jag fick mössa på huvudet. Vad jag inte minns är om jag fick operationskläder på mig men jag minns att BM la fram Kims kläder till han kom. Läkaren kom och talade om läget för mig. Att de var tre läkare och bakjouren (överläkare på jour) som diskuterat och kommit fram till att det här var bästa utvägen för mig. Kroppen hade själv satt igång förlossningen och det var förvärkar jag hade.
20.34 smsade jag Kim och frågade när han skulle vara framme, max 15 min fick jag till svars. BM rullade undertiden in mig i operationssalen där jag fick hälsa på allt ifrån undersköterskan till narkosläkaren. Narkosläkaren var även den som förklarade för mig hur det skulle gå till. De försökte samtidigt sätta en infart (venkateter) i handen på mig vilket de misslyckades med. Jag försökte genomlida värkarna medan läkarn berättade för mig att jag skulle få lokalbedövning i ryggen sedan skulle de ge mig ryggbedövning vilket i sin tur skulle göra att jag inte kände när de skar i mig men skulle eventuellt känna när de lyfte ur barnet. Detta kallas för Akut Snitt.
Kim hade ännu inte dykt upp. De femton minuterna kändes väldigt långa. Det var fortfarande tid innan operationen skulle påbörjas. Först skulle denna graviditetens sista Ctg göras. Min BM utförde det. Och så fort fostrets hjärtljud hittades skrek BM fan och utlöste sedan larm. Fostrets hjärtljud sjönk så nu var det bråttom. Från akutsnitt till katastrofsnitt. Detta betyder att jag skulle sövas omgående och barnet skulle vara ute inom 10 min. Man hoppar då över en del av förberedelserna då moderns eller som i detta fall barnets liv stod på spel. Kim kom lagom till att barnet lyftes ur min mage, för 20.51 var hon född - vår andra dotter.
Jag gjordes iordning för snitt. Ctgt togs av och magen blev rentvättad. Kateter sattes. Jag fick mössa på huvudet. Vad jag inte minns är om jag fick operationskläder på mig men jag minns att BM la fram Kims kläder till han kom. Läkaren kom och talade om läget för mig. Att de var tre läkare och bakjouren (överläkare på jour) som diskuterat och kommit fram till att det här var bästa utvägen för mig. Kroppen hade själv satt igång förlossningen och det var förvärkar jag hade.
Kim hade ännu inte dykt upp. De femton minuterna kändes väldigt långa. Det var fortfarande tid innan operationen skulle påbörjas. Först skulle denna graviditetens sista Ctg göras. Min BM utförde det. Och så fort fostrets hjärtljud hittades skrek BM fan och utlöste sedan larm. Fostrets hjärtljud sjönk så nu var det bråttom. Från akutsnitt till katastrofsnitt. Detta betyder att jag skulle sövas omgående och barnet skulle vara ute inom 10 min. Man hoppar då över en del av förberedelserna då moderns eller som i detta fall barnets liv stod på spel. Kim kom lagom till att barnet lyftes ur min mage, för 20.51 var hon född - vår andra dotter.
Förlossningsömma
30+0 forts.
6-8 veckor, stanna på sjukhus? Instängd i väntan. Utan att åka hem till min bubbla, min Kim och Amy. Barnmorskan som hade hand om mig (och var en kund på jobbet) fick hämta mycket papper för att jag skulle kunna torka bort alla mina paniktårar som helt plötsligt sprutade. Kim & Amy hade redan åkt hemåt och jag hade ingen möjlighet att säga godnatt eller hejdå.
Sammandragningarna ökade i styrka och ryggen värkte av dessa. Min BM var lite bekymrad över smärtan jag hade och erbjöd smärtstillande vilket jag avböjde. Hade jag gått igenom en förlossning utan smärtstillande kunde jag nog klara lite sammandragningar ;)
Meeen de blev starkare och starkare och bm hämtade åter läkaren. Denna gång frågade jag om smärtstillande för kom och tänka på att så här ont kan jag ju inte ha i 8 veckor!! Nu var det läkarens tur att säga nej till smärtstillande. Läkaren bad mig tom att ringa Kim och be honom komma tillbaka och stanna över natten "hellre en gång för mycket än för lite".
Detta var klockan 20. Grannen och vännen Freddy ställde upp som barnvakt på nolltid och Kim satte gasen i botten på vår Aygo-Crazy.
Jag insåg när fler och fler läkare gick in och ut ur rummet och när BM muttrade till en av dom "det här ÄR förlossningsömma" att det kunde vara dags för att förbereda sig för att bli tvåbarnsmorsa.
20.25 bestämdes det att jag skulle snittas. Och det skulle hända ikväll.
6-8 veckor, stanna på sjukhus? Instängd i väntan. Utan att åka hem till min bubbla, min Kim och Amy. Barnmorskan som hade hand om mig (och var en kund på jobbet) fick hämta mycket papper för att jag skulle kunna torka bort alla mina paniktårar som helt plötsligt sprutade. Kim & Amy hade redan åkt hemåt och jag hade ingen möjlighet att säga godnatt eller hejdå.
Sammandragningarna ökade i styrka och ryggen värkte av dessa. Min BM var lite bekymrad över smärtan jag hade och erbjöd smärtstillande vilket jag avböjde. Hade jag gått igenom en förlossning utan smärtstillande kunde jag nog klara lite sammandragningar ;)
Detta var klockan 20. Grannen och vännen Freddy ställde upp som barnvakt på nolltid och Kim satte gasen i botten på vår Aygo-Crazy.
20.25 bestämdes det att jag skulle snittas. Och det skulle hända ikväll.
måndag 25 maj 2015
Inlagd och det är länge
30+0 forts.
Jag stoppade i mig lunch och gick tillbaks till soffan. Jag började blöda igen. Och koagel som skrämde mig. Det var nu tidig eftermiddag. Jag tog järntabletter och blodstoppande. Fram emot 16-tiden gick det inte att hålla tillbaka längre utan smsade Kim att han fick åka till dagis sedan hämta mig och köra mig till sjukhuset. Kim var inte glad. Han tyckte jag borde tagit ambulans redan på morgonen. Möjligen hade han rätt men jag fick åtminstone ett dygn i hemmet innan jag var tillbaka på sjukhuset. Han blev ännu grinigare när pessimistiska jag sa till honom på att förbereda sig för snitt för nu klarar inte jag av att vara gravid längre.
Sammandragningarna var värre än vanligt och förlossningskordinatorn sa idag till oss att gå direkt till specialförlossningen istället för anatenal. Där pussade jag Kim och Amy hejdå för stunden och klev in i den bekanta miljön.
Barnmorskan som blev tilldelad mig för kvällen var även hon bekant men inte ifrån sjukhuset. När kvällens läkare kom var hon även bekant.. det var läkaren som jag rymde ifrån. Och denna gången talade hon om för mig att jag kommer att få vara inlagd tills barnet kommer. Och det kunde dröja 6-8 veckor till dess...
Jag stoppade i mig lunch och gick tillbaks till soffan. Jag började blöda igen. Och koagel som skrämde mig. Det var nu tidig eftermiddag. Jag tog järntabletter och blodstoppande. Fram emot 16-tiden gick det inte att hålla tillbaka längre utan smsade Kim att han fick åka till dagis sedan hämta mig och köra mig till sjukhuset. Kim var inte glad. Han tyckte jag borde tagit ambulans redan på morgonen. Möjligen hade han rätt men jag fick åtminstone ett dygn i hemmet innan jag var tillbaka på sjukhuset. Han blev ännu grinigare när pessimistiska jag sa till honom på att förbereda sig för snitt för nu klarar inte jag av att vara gravid längre.
Sammandragningarna var värre än vanligt och förlossningskordinatorn sa idag till oss att gå direkt till specialförlossningen istället för anatenal. Där pussade jag Kim och Amy hejdå för stunden och klev in i den bekanta miljön.
Barnmorskan som blev tilldelad mig för kvällen var även hon bekant men inte ifrån sjukhuset. När kvällens läkare kom var hon även bekant.. det var läkaren som jag rymde ifrån. Och denna gången talade hon om för mig att jag kommer att få vara inlagd tills barnet kommer. Och det kunde dröja 6-8 veckor till dess...
Rädsla
30+0
Mitt i natten till måndagen den 13/4 steg jag ur sängen för jag kände att det var nått som inte stämde. Hann knappt fram till toan innan jag kände att jag blödde igen. Denna gång var det inte mycket men däremot koagel på en sådär 10 cm stor. Kim kom sömnigt upp och frågade om jag blödde. Jag svarade nej. Det gjorde jag ju inte. Inte så mycket i alla fall och det var vi vana vid.
Kim körde A till dagis strax innan 8 vilket han börjat göra det senaste eftersom jag knappt klarade av att varken köra eller gå. Det dröjde inte länge efter det som jag fick rusa ur sängen. Jag blödde. Och det var mycket.
Men skam den som ger sig. Jag skulle till vilket pris INTE bli inlagd igen. Blödningen minskade och inga fler koagel kom.Jag hade lovat Kim att jag skulle ligga i soffan hela dagen och jag hade inga andra planer än det. Jag var matt och yr efter blodförlusten och järntabletter, mat och vatten hjälpte inte mycket. Ska erkänna att jag var rädd. Pga alla problem vi och fostret hade haft var jag inte rädd för förlossning eller hur magen/fostret mådde. Jag var rädd för att bli inlagd.
Ville inte lämna min bubbla igen. Ville inte lämna Kim och framför allt ville jag inte lämna min solstråle, tjejen som var den som höll mig levande och gjorde så vardagen fungerade - allas vår Amy. Har aldrig haft sådan seperationsångest som de gånger jag blev inlagd på sjukhus. Och jag hade en känsla av att ifall jag blir inlagd nu lär jag ligga där tills denna graviditet var över.
Mitt i natten till måndagen den 13/4 steg jag ur sängen för jag kände att det var nått som inte stämde. Hann knappt fram till toan innan jag kände att jag blödde igen. Denna gång var det inte mycket men däremot koagel på en sådär 10 cm stor. Kim kom sömnigt upp och frågade om jag blödde. Jag svarade nej. Det gjorde jag ju inte. Inte så mycket i alla fall och det var vi vana vid.
Kim körde A till dagis strax innan 8 vilket han börjat göra det senaste eftersom jag knappt klarade av att varken köra eller gå. Det dröjde inte länge efter det som jag fick rusa ur sängen. Jag blödde. Och det var mycket.
Men skam den som ger sig. Jag skulle till vilket pris INTE bli inlagd igen. Blödningen minskade och inga fler koagel kom.Jag hade lovat Kim att jag skulle ligga i soffan hela dagen och jag hade inga andra planer än det. Jag var matt och yr efter blodförlusten och järntabletter, mat och vatten hjälpte inte mycket. Ska erkänna att jag var rädd. Pga alla problem vi och fostret hade haft var jag inte rädd för förlossning eller hur magen/fostret mådde. Jag var rädd för att bli inlagd.
Ville inte lämna min bubbla igen. Ville inte lämna Kim och framför allt ville jag inte lämna min solstråle, tjejen som var den som höll mig levande och gjorde så vardagen fungerade - allas vår Amy. Har aldrig haft sådan seperationsångest som de gånger jag blev inlagd på sjukhus. Och jag hade en känsla av att ifall jag blir inlagd nu lär jag ligga där tills denna graviditet var över.
Utskriven av läkare
29+6
Blev förresten av med både att vara fastande och ctgt på dag tvås eftermiddag och gjorde nu bara ctg var femte timme och de blev faktiskt godkända inom en timme! På söndagens förmiddag (efter en jobbig natt på BB) kom Kim ungefär samtidigt som doktorn som faktiskt skrev ut mig! Jag fick fortfarande blodstoppande och fick med mig några sådana piller hem. Gick hem med små blödningar och läckte lite fostervatten vilket kan vara vanligt efter en tappning. I övrigt hade mina biverkningar från kortisonet börjat försvinna.
Hur jag fick min bil ifrån Östras parkering? Jo, vi har en supersnäll granne med stort släp som kom och hämtade den och körde den till verkstaden.
Mådde bra att vara hemma! Min lugna fantastiska bubbla jag bor i. Och Amy, min fina solstråle. På kvällen skulle 2 kollegor till mig och Carro äta middag hos Carro så jag, Kim och Amy hakade på. Det var så skönt med sällskap och åter igen komma ifrån sjukhusvärlden :)
Blev förresten av med både att vara fastande och ctgt på dag tvås eftermiddag och gjorde nu bara ctg var femte timme och de blev faktiskt godkända inom en timme! På söndagens förmiddag (efter en jobbig natt på BB) kom Kim ungefär samtidigt som doktorn som faktiskt skrev ut mig! Jag fick fortfarande blodstoppande och fick med mig några sådana piller hem. Gick hem med små blödningar och läckte lite fostervatten vilket kan vara vanligt efter en tappning. I övrigt hade mina biverkningar från kortisonet börjat försvinna.
Hur jag fick min bil ifrån Östras parkering? Jo, vi har en supersnäll granne med stort släp som kom och hämtade den och körde den till verkstaden.
Mådde bra att vara hemma! Min lugna fantastiska bubbla jag bor i. Och Amy, min fina solstråle. På kvällen skulle 2 kollegor till mig och Carro äta middag hos Carro så jag, Kim och Amy hakade på. Det var så skönt med sällskap och åter igen komma ifrån sjukhusvärlden :)
 |
| Min bubbla |
En känslosam helg
29+5
Helgen var seg och försökte mest sova. Berättade ju att jag fick en kortisonspruta på fredagskvällen. Man ska helst få två och detta är mellan 24 timmar. Då nattens barnmorska inte lyckades med ctgt, vilket jag fick ha på hela tiden nu, valde de att ge mig ytterligare kortison efter bara 10 timmar. Detta för att de inte kunde avgöra ifall det var fostret som rörde sig eller om fostrets hjärtljud gått ner.
Natten blev lång med många avbrott. Blödningen hade minskat men var fortfarande på fasta. Kim kom på förmiddagen och höll mig sällskap. Kortisonet hade biverkningar som jag kände av. Jag var trött utan att kunna sova, hade kraftiga värmevallningar och jag var känslig. Hade gråten i halsen hela tiden och grät så fort Amys namn kom på tal. Saknade henne så otroligt.
På kvällen fanns det inte plats för mig längre på specialförlossningen utan fick flytta till specialBB. Detta var ju positivt då de inte längre trodde jag skulle föda. MEN blev lagd i ett rum med två andra väntande mammor. Inte min grej att dela rum med andra. Speciellt inte när de pratar i telefon med högtalaren på klockan 1 på natten.
Helgen var seg och försökte mest sova. Berättade ju att jag fick en kortisonspruta på fredagskvällen. Man ska helst få två och detta är mellan 24 timmar. Då nattens barnmorska inte lyckades med ctgt, vilket jag fick ha på hela tiden nu, valde de att ge mig ytterligare kortison efter bara 10 timmar. Detta för att de inte kunde avgöra ifall det var fostret som rörde sig eller om fostrets hjärtljud gått ner.
Inlagd IGEN
29+4
Insåg att det nu inte gick att ignorera blödningen. Blödde mycket och stora koagel. Fick ställa in min efterlängtade helg med vännerna och besviken gå in på anatenal igen. Hade turen som mötte sköterskan som var med vid tappningen så hon tog genast emot mig, la in mig på ett rum och satte på ctgt. Sen sprang hon för att leta rätt på en läkare.
Läkarn kom, ultraljud gjordes, höll på att svimma av blodförlusten och blev (åter igen) inlagd på specialförlossningen.
Ctg och blev satt på fasta from 15.30. Läkare och barnmorskor som sprang på rummet mest hela tiden. Det var ett stort (förlossnings)rum. Kim var med mig men åkte framåt kvällen. Jag hade dropp med blodhämmande medicin i. Och jag fick min första spruta med kortison. Kortison får man för att påskynda fostrets lungor ifall den föds för tidigt.
Nu handlade googlande om kejsarsnitt och prematura barn. Fast trodde aldrig att detta skulle hända.
Insåg att det nu inte gick att ignorera blödningen. Blödde mycket och stora koagel. Fick ställa in min efterlängtade helg med vännerna och besviken gå in på anatenal igen. Hade turen som mötte sköterskan som var med vid tappningen så hon tog genast emot mig, la in mig på ett rum och satte på ctgt. Sen sprang hon för att leta rätt på en läkare.
Läkarn kom, ultraljud gjordes, höll på att svimma av blodförlusten och blev (åter igen) inlagd på specialförlossningen.
Ge upp
29+4
Idag var en bra dag för kompisen jag träffar allt för sällan skulle bo hos oss under hela helgen med sin familj varav en grabb i samma ålder som vår tös.
Men först skulle jag tappas och även om detta är ett rätt jobbigt ingrepp såg jag fram emot att bli av med lite tung vätska.
Dagen började dock men onda aningar. Jag hade vaknat inatt av kraftiga sammandragningar och blödde på morgonen. Tyckte även att fosterrörelserna var mindre än vanligt.
Ultraljudet innan tappningen visade ca 4.3 liter fostervätska. Den visade även att fostrets hjärta slog långsamt.. Läkaren sa tom att det är inte alla bäbisar som vill leva. Att vissa ger upp.
Tanken ekade i huvudet. Var det här dagen som min bäbis skulle ge upp?
Fick även välja ifall jag ville göra tappningen ändå och utan att fundera valde jag att genomföra den. De satte igång med proceduren och tömde idag 1.5 liter.
Ultraljudet strax därefter visade att fostrets puls hade gått upp igen men detta sa egentligen inte mycket.
Jag blev åter igen körd i rullstol för att komma till ett rum för observation. Läkarn var lite bekymrad över att jag åkt ensam till ingreppet och skulle köra själv hem men det var lite sent att ändra på det nu. Ctgn sattes i vanlig ordning igång och sen var det bara att vänta på att (om?) det skulle bli godkänt. Låg och läste biografin om Astrid Lindgren (läsvärd!) i väntan på ctgt godkännande. Jag kunde proceduren nu. Var halft proffs på ctgvid det här laget. När jag fick godkännande att gå hann jag inte långt förrän jag kände att jag blödde igen. Fortsatte trots detta till bilen. Längtan efter att få åka hem och träffa mina vänner stoppades av min bil. För bilj####n startade f#n inte. Ringde ilsket till Kim som fick hämta Amy för att sedan få åka till mig. Medan han var påväg skulle jag leta efter någon som kunde hjälpa mig starta bilen. Hann inte hitta någon hjälp. Promenaden slutade på sjukhuset igen.
Idag var en bra dag för kompisen jag träffar allt för sällan skulle bo hos oss under hela helgen med sin familj varav en grabb i samma ålder som vår tös.
Men först skulle jag tappas och även om detta är ett rätt jobbigt ingrepp såg jag fram emot att bli av med lite tung vätska.
Dagen började dock men onda aningar. Jag hade vaknat inatt av kraftiga sammandragningar och blödde på morgonen. Tyckte även att fosterrörelserna var mindre än vanligt.
Ultraljudet innan tappningen visade ca 4.3 liter fostervätska. Den visade även att fostrets hjärta slog långsamt.. Läkaren sa tom att det är inte alla bäbisar som vill leva. Att vissa ger upp.
Tanken ekade i huvudet. Var det här dagen som min bäbis skulle ge upp?
Fick även välja ifall jag ville göra tappningen ändå och utan att fundera valde jag att genomföra den. De satte igång med proceduren och tömde idag 1.5 liter.
Ultraljudet strax därefter visade att fostrets puls hade gått upp igen men detta sa egentligen inte mycket.
Jag blev åter igen körd i rullstol för att komma till ett rum för observation. Läkarn var lite bekymrad över att jag åkt ensam till ingreppet och skulle köra själv hem men det var lite sent att ändra på det nu. Ctgn sattes i vanlig ordning igång och sen var det bara att vänta på att (om?) det skulle bli godkänt. Låg och läste biografin om Astrid Lindgren (läsvärd!) i väntan på ctgt godkännande. Jag kunde proceduren nu. Var halft proffs på ctgvid det här laget. När jag fick godkännande att gå hann jag inte långt förrän jag kände att jag blödde igen. Fortsatte trots detta till bilen. Längtan efter att få åka hem och träffa mina vänner stoppades av min bil. För bilj####n startade f#n inte. Ringde ilsket till Kim som fick hämta Amy för att sedan få åka till mig. Medan han var påväg skulle jag leta efter någon som kunde hjälpa mig starta bilen. Hann inte hitta någon hjälp. Promenaden slutade på sjukhuset igen.
Dagens ultraljud
29+2
Äntligen dags för tappning igen. Trodde jag! Det var bara inplanerat för ultraljud. Gör man ultraljud minst en gång i veckan så är det inte så mycket nytt som kan sägas. Hon vägde lite mindre än vad de brukar göra i den veckan 1.3 mot 1.43 kg men fortfarande inte onormalt lite.
Moderkakan visade sig att den låg både i fram- och bakkant och skulle förlossningen sätta igång de närmsta veckorna skulle det vara ett garanterat kejsarsnitt.
Spec. M tryckte in mig på hennes schema 2 dagar senare för tappning. Såg fram emot detta för nu var jag stor och ordentligt tung igen.
Äntligen dags för tappning igen. Trodde jag! Det var bara inplanerat för ultraljud. Gör man ultraljud minst en gång i veckan så är det inte så mycket nytt som kan sägas. Hon vägde lite mindre än vad de brukar göra i den veckan 1.3 mot 1.43 kg men fortfarande inte onormalt lite.
Moderkakan visade sig att den låg både i fram- och bakkant och skulle förlossningen sätta igång de närmsta veckorna skulle det vara ett garanterat kejsarsnitt.
Spec. M tryckte in mig på hennes schema 2 dagar senare för tappning. Såg fram emot detta för nu var jag stor och ordentligt tung igen.
Påsk
På Långfredagen tog jag kanske inte det så lugnt som jag borde men det är så svårt att sitta still och bara stirra när det är fint väder och storfamiljen är på gården och röjer. Kanske var detta anledningen till att jag på lördagen blödde mer igen. Då Circus och den årliga påskmiddagen stod på schemat ignorerade jag detta och den lätta yrseln och fortsatte dagen som planerat.
Påskharen hade varit i farten och lämnat 3 påskägg. Tur han (?) hade träffat på Carro påväg ifrån gården så vi fick reda på att han gömt dem utomhus! ;)
Circusen var knappast den bästa jag varit på men det var kul att göra något annat med familjen. Amys favorit var motorcyklar i en stor plåtboll!
Påskaftonen avslutades med trevlig traditionell familjemiddag hos mamma!
Påskharen hade varit i farten och lämnat 3 påskägg. Tur han (?) hade träffat på Carro påväg ifrån gården så vi fick reda på att han gömt dem utomhus! ;)
Circusen var knappast den bästa jag varit på men det var kul att göra något annat med familjen. Amys favorit var motorcyklar i en stor plåtboll!
Påskaftonen avslutades med trevlig traditionell familjemiddag hos mamma!
 |
| Lyckligt barn som fått påskägg och dessutom fått måla sig själv och framför allt sin mamma Fin va? |
söndag 24 maj 2015
Tankarna på annat
 |
| Bad i nya badkaret blev det varje dag |
Jag och Kim bestämde att han from nu fick ta några föräldrarlediga timmar på morgona så han kunde ta Amy till dagis så jag fick ägna tiden till att ta det lugnt.
 |
| Hästarna gottar sig |
Självutskriven
28+2
Natten på sjukhuset var inte rolig. Bihåleinflammationen tvingade mig att gå upp ett flertal gånger för att snyta mig och jag hostade som bara den.
Morgonen kom och det var dags för läkarna att göra sin rond. De pratade, klämde och kände på magen och sa sedan något i stil med; ja någon eller några nätter till här blir det nog. Det blev för mycket för mig. Jag sa till läkarn att blödningen i stort sett slutat och ctgt faktiskt såg bra ut. Att en natt till inte var något jag hade tänkt mig. Fick som svar på att det var frivilligt att vara där men att jag borde stanna kvar.
Kim dök upp och infarten togs ur min arm. Jag skulle göra ytterligare ett ultraljud. Vi togs till en skrubb (storleken var som det i alla fall..) och hon utförde ultraljudet. Fostret mådde bra så jag och Kim ansåg ännu mera att jag kunde bli utskriven. Läkaren höll inte alls med om detta och blev lite grinig när jag tillslut sa att jag mår sämre av att vara instängd här, jag mår bra förutom bihåleinflammationen som ingen läkare där inte kunde hjälpa mig med. Så utan läkarens "tillåtelse" skrev jag ut mig själv.
Vi åkte hem till mina föräldrar som haft Amy över natten. Mamma tipsade mig om att gå till vårdcentralen hos dem som hade drop-in vilket jag gjorde och äntligen fick jag mitt efterlängtade antibiotika!
Att vara inlagd var inte min grej. Saknade mitt hem och min familj.
Natten på sjukhuset var inte rolig. Bihåleinflammationen tvingade mig att gå upp ett flertal gånger för att snyta mig och jag hostade som bara den.
Morgonen kom och det var dags för läkarna att göra sin rond. De pratade, klämde och kände på magen och sa sedan något i stil med; ja någon eller några nätter till här blir det nog. Det blev för mycket för mig. Jag sa till läkarn att blödningen i stort sett slutat och ctgt faktiskt såg bra ut. Att en natt till inte var något jag hade tänkt mig. Fick som svar på att det var frivilligt att vara där men att jag borde stanna kvar.
Kim dök upp och infarten togs ur min arm. Jag skulle göra ytterligare ett ultraljud. Vi togs till en skrubb (storleken var som det i alla fall..) och hon utförde ultraljudet. Fostret mådde bra så jag och Kim ansåg ännu mera att jag kunde bli utskriven. Läkaren höll inte alls med om detta och blev lite grinig när jag tillslut sa att jag mår sämre av att vara instängd här, jag mår bra förutom bihåleinflammationen som ingen läkare där inte kunde hjälpa mig med. Så utan läkarens "tillåtelse" skrev jag ut mig själv.
Vi åkte hem till mina föräldrar som haft Amy över natten. Mamma tipsade mig om att gå till vårdcentralen hos dem som hade drop-in vilket jag gjorde och äntligen fick jag mitt efterlängtade antibiotika!
Att vara inlagd var inte min grej. Saknade mitt hem och min familj.
lördag 23 maj 2015
Inlagd
28+1
Denna tisdag var som de flesta andra dagar förutom att jag INTE hade någon undersökning! Amy fick vara hemma så hon och jag skulle spendera dagen med min mamma och åka och kolla på brädor till staketet jag vill ha runt huset.
Vi hann ungefär ut ur sängen och att borsta tänderna då jag fick en hostattack (av denna envisa förkylning) och känner i samma veva att något händer. Jag blöder och det är mycket. Amy var ju med så behöll lugnet, försöker "stoppa" blödningen och ringer mamma om att vi får ändra planerna så att hon får hämta Amy istället. Därefter gick nästa samtal till Kim som direkt stack från jobbet och tredje gick till förlossningskordinatorn som snabbt beslutade att jag skulle åka in till Östras Anatenalavd. Blödningarna minskade en del efter koagel kom.
Kim och mamma kom i samma veva och vi stack direkt. Väl framme blev jag direkt inkallad av en barnmorska och CTGt blev påsatt. Som de andra gångerna blev inte ctgt godkänt för barnet simmade omkring. Blodprover, blodtryck och hb-värde togs.
Proverna visade sig vara bra och det man kunde se på ctgt var även det bra. En läkare kom och gjorde ultraljud (vilket i ordningen??) och tycktes sig se att jag hade en föreliggande moderkaka (placenta previa) vilket betyder att den låg långt ner och i mitt fall lite för öppningen. Jag blev inlagd på specialförlossningen för natten och Kim åkte hem inpå kvällen.
Denna tisdag var som de flesta andra dagar förutom att jag INTE hade någon undersökning! Amy fick vara hemma så hon och jag skulle spendera dagen med min mamma och åka och kolla på brädor till staketet jag vill ha runt huset.
Vi hann ungefär ut ur sängen och att borsta tänderna då jag fick en hostattack (av denna envisa förkylning) och känner i samma veva att något händer. Jag blöder och det är mycket. Amy var ju med så behöll lugnet, försöker "stoppa" blödningen och ringer mamma om att vi får ändra planerna så att hon får hämta Amy istället. Därefter gick nästa samtal till Kim som direkt stack från jobbet och tredje gick till förlossningskordinatorn som snabbt beslutade att jag skulle åka in till Östras Anatenalavd. Blödningarna minskade en del efter koagel kom.
Kim och mamma kom i samma veva och vi stack direkt. Väl framme blev jag direkt inkallad av en barnmorska och CTGt blev påsatt. Som de andra gångerna blev inte ctgt godkänt för barnet simmade omkring. Blodprover, blodtryck och hb-värde togs.
Proverna visade sig vara bra och det man kunde se på ctgt var även det bra. En läkare kom och gjorde ultraljud (vilket i ordningen??) och tycktes sig se att jag hade en föreliggande moderkaka (placenta previa) vilket betyder att den låg långt ner och i mitt fall lite för öppningen. Jag blev inlagd på specialförlossningen för natten och Kim åkte hem inpå kvällen.
Östra igen
28+0
Ytterligare ett ultraljud på Östra och inte mycket nytt sas. Specialist E var det denna gång som jag endast hälsat på innan. Hon sa lite kort att hon visst tyckte njurarna såg cystiska ut men jag valde att hålla kvar ett försiktigt hopp från senaste besöket. Hon kunde ju inte heller förklara hur njur-urinblåsa-kissa-systemet fungerade ifall de hade varit cystiska. Dock så kunde hon se den tredje ventrikeln. Galet trött jag var på den här röran.
I veckan skulle vi på Kristina från Duvemåla, circus och påskmiddag hos mamma så det såg jag fram emot! Hoppades bara på att jag skulle friskna till från bihåleinflammationen och att Kim och Amy skulle bli av med sina förkylningar.
 |
| Sjuka familjen |
Svaret
27+2
Redan dagen efter skulle vi få svar så tillbaks till Östra ännu en gång. Så här kommer mitt luddigaste inlägg hittills. För just det var mr-svaret - luddigt.
Vi fick träffa favoritspecialisten som skulle förklara svaret för oss. Det visade sig att det varit svårt att ta bilderna trots att vi tappat vatten dagen innan (bl.a. i hopp om att barnet skulle ligga mer stilla) så plåtarna var inte de bästa. Det var alltså barnspecialister som noggrant studerat bilderna för att sedan ge sitt utlåtande.
I deras ögon var njurarna INTE cystiska! Däremot var de onormalt stora. Vår läkare höll med. Som Kim tog upp redan med den förkylda specialisten var att njurarna såg exakt likadana ut och skulle de vara cystiska borde de ha ett ojämt mönster. Första positiva vi hört sedan cicusen startade. Kanske skulle den överleva?
Men även svaret på hjärnan var lite luddigt. De tyckte att det mesta såg normalt ut. Och de tyckte sig se den tredje ventrikeln! Magsäck och urinblåsa såg bra ut.
Att en del av njurarna/urinledare såg ut som de gjorde kunde bero på mer vätska vilket i sin tur kunde bero på könet.. vilket doktorn råkade avslöja.... ;)
Redan dagen efter skulle vi få svar så tillbaks till Östra ännu en gång. Så här kommer mitt luddigaste inlägg hittills. För just det var mr-svaret - luddigt.
Vi fick träffa favoritspecialisten som skulle förklara svaret för oss. Det visade sig att det varit svårt att ta bilderna trots att vi tappat vatten dagen innan (bl.a. i hopp om att barnet skulle ligga mer stilla) så plåtarna var inte de bästa. Det var alltså barnspecialister som noggrant studerat bilderna för att sedan ge sitt utlåtande.
 |
| Hålrum i magen där fostervatten samlats |
Men även svaret på hjärnan var lite luddigt. De tyckte att det mesta såg normalt ut. Och de tyckte sig se den tredje ventrikeln! Magsäck och urinblåsa såg bra ut.
Att en del av njurarna/urinledare såg ut som de gjorde kunde bero på mer vätska vilket i sin tur kunde bero på könet.. vilket doktorn råkade avslöja.... ;)
Magnetröntgen
27+1
Klockan 7 befann jag och Kim oss på Drottning Silvias barnsjukhus för att göra en magnetröntgen på fostret. Kändes lite underligt att få gå till ett barnsjukhus men det var ju barnet som skulle röntgas även om den låg i min mage!
Egentligen inte mycket att säga om själva undersökningen. Jag fick åka in i en tunnel som brötade som tusan med hörselkåpor på medan de försökte ta bra plåtar på magen. Efter 30 min höll min rygg ta kål på mig så de fick pausa så jag fick byta ställning och fortsätta i 30 min till. Inte nog med att en gravid mage vanligtvis är tung och extra fostervatten som spände och vägde så spände de fast tunga plattor runt magen, ligger man då på mage hamnar all tyngd på ryggen. Var rätt glad och mör när undersökningen var över!
Klockan 7 befann jag och Kim oss på Drottning Silvias barnsjukhus för att göra en magnetröntgen på fostret. Kändes lite underligt att få gå till ett barnsjukhus men det var ju barnet som skulle röntgas även om den låg i min mage!
Egentligen inte mycket att säga om själva undersökningen. Jag fick åka in i en tunnel som brötade som tusan med hörselkåpor på medan de försökte ta bra plåtar på magen. Efter 30 min höll min rygg ta kål på mig så de fick pausa så jag fick byta ställning och fortsätta i 30 min till. Inte nog med att en gravid mage vanligtvis är tung och extra fostervatten som spände och vägde så spände de fast tunga plattor runt magen, ligger man då på mage hamnar all tyngd på ryggen. Var rätt glad och mör när undersökningen var över!
Bihåleinflammation
Huvudvärken från helvetet kom natten efter tappningen. Kunde inte sova utan sprang runt i huset halva natten i jakt på huvudvärkstabletter vilket jag inte fann. Trodde att det berodde på bricanylsprutan från dagen innan men insåg sedan att förkylningen både jag och kim dratt på oss började utveckla sig till bihåleinflammation. Såg inte direkt fram emot att ligga i en magnetröntgen med förkylning som värkte i hela huvudet och bihålor :(
 |
| Till vänster på den översta kurvan är fostrets hjärtljud, strax där under är mina = att ctgt inte blev godkänt. Den understa tunna kurvan är sammandragningar och de översta kraftiga strecken är fosterrörelser. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)