Vårt andra plus

Det är svårt att skriva en blogg i efterskott. Man får leta i minnet efter saker man trodde var oväsentliga att minnas.

Men i alla fall så började det hela i oktober 2014, när vi fick ett plus på stickan. Plusset var väntat (för mig) och K fick reda på det genom en för tidig fars dag present i form av en ny t-shirt till A.

 
Dagarna gick och jag började sakterligen påminnas om hur det kändes att vara gravid. Graviditetsappen var redan nerladdad och tröttheten började bli ett stående faktum. Efter några veckor kontaktade jag mvc för att boka inskrivningsbesök och fick tid till detta när jag var i 9onde veckan. Jag hade ett fåtal dagar med illamående men annars var det mest tröttheten som påminde mig om min graviditet.

I början av november stack vi till London med en kollega och hennes sambo (nuförtiden även våra grannar!) och A fick stanna hemma med bl.a. mormor.

Londonresan var trevlig med mycket att se och det enda som jag kände av graviditeten var lite trötthet, några humörsvägningar och avsaknaden av öl.

När vi kom hem hade A (då 2 år & 3 månader) faktiskt börjat prata! Antagligen för att ingen förstod hennes ljud o läten nu när mamma & pappa var bortresta och inte kunde översätta ;)

Första besöket på mvc passerade, vilket visade sig se ut exakt som med A och förutom ett återbesök för att ta cellprover skulle jag inte komma tillbaka förrän i vecka 24 - detta kändes som en ren evighet till dess!!

Berättar mer om evigheten strax!
Tjo på er!