Blää för kejsarsnitt

30+1 / 1 dag
Dagen efter kejsarsnittet var en upplevelse i sig. Tryckte på knappen (jag krampaktigt hade hållt i) när jag vaknade vilket visade sig vara morfin men det gjorde jag inte om. Blev då ännu tröttare och även lite snurrig och illamående. Ville veta vad det var i kroppen som gjorde ont och koncentrera mig på att läka och min nya lilla plutt så ville då inte vara snurrig och trött.

Vår fina

Kim var uppe på Neo när jag inte orkade. Det var ett meck med rullstol, morfinställningen och min kropp att ta mig upp dit. Eftervärkar som tog kål på mig, efterslängar från drogerna som fick mig att somna i tid och otid och sen kom kvällen. Kvällen där tarmarna höll på att falla på plats igen och börja arbeta igen. Den smärtan... och morfinet hade jag sett till att de tog bort... Såret hade jag inte ens börjat fundera på än.

Då vill jag tillägga att dagen efter min första förlossning gick vi runt hela Mölndals sjukhus två gånger och nu så kunde jag inte resa mig ur sängen för magmusklerna var avskurna, jag kissade fortfarande i kateter, jag kunde inte hosta för det fick mig att svimma av smärta och att gå var det inte att tala om.
Ni som funderar på att frivilligt göra ett kejsarsnitt för att ni är rädda för smärtan under en vaginalt förlossning. TÄNK OM. Eller tala med mig först så kan jag tala om vilket som är värst.

Lillan kämpade på. Så mycket mer minns jag inte av denna dag. Kim vet nog mer..