Personalen är värd guld

37+1 / 7 veckor & 1 dag
Inget nytt! Inte ens en bajsaning. Fast Infektionsvärdet är nere på 2 (Proverna togs i söndags så kan vara lägre/borta nu!) :)

Vår lilla tjockis

Ni ska bara veta hur mycket människor man träffar och skakar (spritade) händer med när man spenderar så mycket tid på sjukhus som vi gjort. Jag har hälsat på en sådär 55 barnmorskor, 30 läkare, 60 barnsköterskor och 40 sjuksköterskor MINST under denna tid. Jag ber om ursäkt ifall jag inte kommer ihåg alla namn ;)
Vissa tycker man om, vissa inte, punkt.
För det har jag insett att det är faktiskt inte så att det är vården jag är trött på. Utan det kan ha att göra med att under en och samma period få flera dåliga besked, då är det alltid någon som får ta smällen från föräldrarna. En läkare eller en sköterska tex. När frustrationen över tillvaron inte håller sig inom kroppen längre, när man inte orkar mer, då är det lätt att det drabbar budbäraren.

Sedan kan det vara vissa personer också. Som på jobbet, vissa kunder vill jag inte ens snacka om medan vissa kan få en främling som mig att le i flera dagar efter.
På neonatal jobbar det flest tjejer i alla åldrar. Nyutbildade sjuksköterskor med högre behörighet än 65-åriga barnsköterskor som arbetat med prematurer innan de flesta neo-apparaterna fanns. De barnsköterskorna har i lag varit våra favoriter. De är snäppet lugnare, har haft egna barn och kanske barnbarn. För det märker man skillnad på! Vilka som har egna barn eller inte. Mest i hur de hanterar föräldrarna.
Det jag vill komma fram till är att vården och personalen är guld värda även om man inte kan komma överens med alla individer!!