tisdag 22 december 2015

God Jul!

Nu börjar vänner och bekantas Facebook fyllas med “Tillbakablick på året som gått 2015”. Det är kul att se deras bilder från året som gått. Men mitt 2015 var det värsta året i mitt liv. Ett år som blev en risk för mitt egna liv och som sedan tog vår dotters. Ett år där allt gick fel och vardagen vändes upp och ner. Men det var också året där vi och många med oss fick lära känna en liten varelse som visade oss vad kämpa betydde. Som både berörde och lärde.
Vi fick också lära känna människor som länge funnits i våra liv. Både kända och okända som klev fram när vi som mest behövde det. Gamla vänner som visat sig vara just vänner och funnits där från dag ett. Och sedan har vi dem som drog sig tillbaka. Vissa trodde man skulle finnas där helhjärtat för oss men som varit osynliga hela året. Så vi har lärt känna dem vi trodde vi redan kände.

Någon mer jag trodde att jag kände var mig själv. Många har kommenterat genom året “vad starka ni är” men jag tror att det mer är så att ibland gör en händelse en stark. Man måste vara stark, för sig själv, sina barn och för andra människor runt om när ett sådant här trauma uppstår. Om inte jag är stark, hur kan jag då kräva det av mitt sjuka barn? Eller av andra i min närhet?
Nu är det dock så att min kropp har slutat vara stark. Den försöker säga mig något genom av ständigt vara trött, ha huvudvärk och vara tungandad. Och det stör mig så att jag inte får min egna kropp att lyda när jag säger till den att rycka upp sig och bli normal igen.  
Detta året fyllde Amy tre. Hon längtar efter julafton och det enda som står på hennes önskelista är; En traktor och en grävmaskin. Hur i allsin dar ska vi kunna uppfylla dessa önskemål? För det är i fullsize hon vill ha. ;)
Vår stora tjej. Säger vi lilla får vi till svar “Jag är inte liten, jag är storasyster”. PUNKT. För ja, hon är storasyster likaväl som jag är 2-barnsmamma. Amy har dessutom bäbisar i magen. Inte bara en utan tre! En till mig, en till pappa Kim och en till sig själv. Och alla heter Eveleen och de ska inte till himmelen! Punkt igen. Det är en fin fantasi tycker jag. Omtänksamt.

God Jul på er alla!
Tack för ni funnits med oss detta året. Tack för frågor och kramar. Tack för vi fått prata av oss. Tack för hjälpen med ditten och datten. Tack för tårar och skratt. 
Nästan exakt ett år sedan!
...då var här snö....

1 kommentar:

  1. Fina fina ni! Hoppas innerligt att ni finner lugn emellanåt. Styrkekramarna har inte tagit slut, sänder några nu❣ Kramar Hedvig

    SvaraRadera