Grattis på födelsedagen ❤

Grattis på födelsedagen Eveleen!
Ett år. Ett helt år sedan fina starka Eveleen föddes.
Läs om dagen för exakt ett år sedan här.
http://gravidmedfragetecken.blogspot.se/2015/05/akut-snitt.html?m=1
De månader hon fick stanna i livet var de längsta i mitt egna liv men tiden därefter har sprungit iväg. Grattis vår älskling, jag hoppas dom firar dig ordentligt där uppe!

Ni som känner mig vet att jag inte är ett dugg religiös och hade jag varit det hade jag garanterat tappat tron efter allt det vi under 2015 såg och fick vara med om. Så nej, jag tror inte på gud där uppe men jag tror på ett liv efter döden. Det måste jag tro på, annars blir döden alldeles för svår. Jag väljer att tro att hon flyger omkring där uppe, pigg och frisk. Redan gångna släktingar och vänner tar hand om henne. Det är min tro men religiös är jag inte.

Eveleen är saknad och kommer aldrig att glömmas. Hur stor familj vi än får kommer det alltid att finnas ett barn, en lillasyster, för lite.
Grattis på din första födelsedag vår vackra speciella älskade ängel.

Välkommen

Nu är det dags att släppa in allmänheten, vänner, bekanta och familj i denna blogg.

Redan när problemen började i min graviditet började jag söka efter information och bloggar om samma problem som mig. En del hittade man och om vissa grejer hittade jag inte nått. Jag funderade på om inte jag också skulle börja blogga. Men orken fanns inte där. Jag tänkte att någon annan kanske också går igenom en svår graviditet och har liknande problem som jag. Samma tankar fanns efter förlossningen och när neo-tiden började.
När jag väl började skriva var det många veckor tom månader att skriva ikapp. Första meningen med att skriva denna blogg var alltså för andra i liknande situation, sedan att informera vänner och familj.
Vad jag inte hade räknat med att det blev en bearbetning för mig. Istället för att grubbla på allt vi gick igenom kunde jag skriva av mig och lägga just den dagen bakom mig.

Jag och Kim har alltså fått barn efter en komplicerad graviditet. Vi fick en dotter född i v 30. I denna blogg kan ni läsa om vad vi gått igenom, fortfarande gå igenom och länge kommer att gå igenom.

Akut snitt

30+0 forts.
Jag gjordes iordning för snitt. Ctgt togs av och magen blev rentvättad. Kateter sattes. Jag fick mössa på huvudet. Vad jag inte minns är om jag fick operationskläder på mig men jag minns att BM la fram Kims kläder till han kom. Läkaren kom och talade om läget för mig. Att de var tre läkare och bakjouren (överläkare på jour) som diskuterat och kommit fram till att det här var bästa utvägen för mig. Kroppen hade själv satt igång förlossningen och det var förvärkar jag hade.

20.34 smsade jag Kim och frågade när han skulle vara framme, max 15 min fick jag till svars. BM rullade undertiden in mig i operationssalen där jag fick hälsa på allt ifrån undersköterskan till narkosläkaren. Narkosläkaren var även den som förklarade för mig hur det skulle gå till. De försökte samtidigt sätta en infart (venkateter) i handen på mig vilket de misslyckades med. Jag försökte genomlida värkarna medan läkarn berättade för mig att jag skulle få lokalbedövning i ryggen sedan skulle de ge mig ryggbedövning vilket i sin tur skulle göra att jag inte kände när de skar i mig men skulle eventuellt känna när de lyfte ur barnet. Detta kallas för Akut Snitt.

Kim hade ännu inte dykt upp. De femton minuterna kändes väldigt långa. Det var fortfarande tid innan operationen skulle påbörjas. Först skulle denna graviditetens sista Ctg göras. Min BM utförde det. Och så fort fostrets hjärtljud hittades skrek BM fan och utlöste sedan larm. Fostrets hjärtljud sjönk så nu var det bråttom. Från akutsnitt till katastrofsnitt. Detta betyder att jag skulle sövas omgående och barnet skulle vara ute inom 10 min. Man hoppar då över en del av förberedelserna då moderns eller som i detta fall barnets liv stod på spel. Kim kom lagom till att barnet lyftes ur min mage, för 20.51 var hon född - vår andra dotter.

Förlossningsömma

30+0 forts.
6-8 veckor, stanna på sjukhus? Instängd i väntan. Utan att åka hem till min bubbla, min Kim och Amy. Barnmorskan som hade hand om mig (och var en kund på jobbet) fick hämta mycket papper för att jag skulle kunna torka bort alla mina paniktårar som helt plötsligt sprutade. Kim & Amy hade redan åkt hemåt och jag hade ingen möjlighet att säga godnatt eller hejdå.

Sammandragningarna ökade i styrka och ryggen värkte av dessa. Min BM var lite bekymrad över smärtan jag hade och erbjöd smärtstillande vilket jag avböjde. Hade jag gått igenom en förlossning utan smärtstillande kunde jag nog klara lite sammandragningar ;)

Meeen de blev starkare och starkare och bm hämtade åter läkaren. Denna gång frågade jag om smärtstillande för kom och tänka på att så här ont kan jag ju inte ha i 8 veckor!! Nu var det läkarens tur att säga nej till smärtstillande.  Läkaren bad mig tom att ringa Kim och be honom komma tillbaka och stanna över natten "hellre en gång för mycket än för lite".
Detta var klockan 20. Grannen och vännen Freddy ställde upp som barnvakt på nolltid och Kim satte gasen i botten på vår Aygo-Crazy.

Jag insåg när fler och fler läkare gick in och ut ur rummet och när BM muttrade till en av dom "det här ÄR förlossningsömma" att det kunde vara dags för att förbereda sig för att bli tvåbarnsmorsa.

20.25 bestämdes det att jag skulle snittas. Och det skulle hända ikväll.