Välkommen

Nu är det dags att släppa in allmänheten, vänner, bekanta och familj i denna blogg.

Redan när problemen började i min graviditet började jag söka efter information och bloggar om samma problem som mig. En del hittade man och om vissa grejer hittade jag inte nått. Jag funderade på om inte jag också skulle börja blogga. Men orken fanns inte där. Jag tänkte att någon annan kanske också går igenom en svår graviditet och har liknande problem som jag. Samma tankar fanns efter förlossningen och när neo-tiden började.
När jag väl började skriva var det många veckor tom månader att skriva ikapp. Första meningen med att skriva denna blogg var alltså för andra i liknande situation, sedan att informera vänner och familj.
Vad jag inte hade räknat med att det blev en bearbetning för mig. Istället för att grubbla på allt vi gick igenom kunde jag skriva av mig och lägga just den dagen bakom mig.

Jag och Kim har alltså fått barn efter en komplicerad graviditet. Vi fick en dotter född i v 30. I denna blogg kan ni läsa om vad vi gått igenom, fortfarande gå igenom och länge kommer att gå igenom.

En känslosam helg

29+5
Helgen var seg och försökte mest sova. Berättade ju att jag fick en kortisonspruta på fredagskvällen. Man ska helst få två och detta är mellan 24 timmar. Då nattens barnmorska inte lyckades med ctgt, vilket jag fick ha på hela tiden nu, valde de att ge mig ytterligare kortison efter bara 10 timmar. Detta för att de inte kunde avgöra ifall det var fostret som rörde sig eller om fostrets hjärtljud gått ner.

Natten blev lång med många avbrott. Blödningen hade minskat men var fortfarande på fasta. Kim kom på förmiddagen och höll mig sällskap. Kortisonet hade biverkningar som jag kände av. Jag var trött utan att kunna sova, hade kraftiga värmevallningar och jag var känslig. Hade gråten i halsen hela tiden och grät så fort Amys namn kom på tal. Saknade henne så otroligt.

På kvällen fanns det inte plats för mig längre på specialförlossningen utan fick flytta till specialBB. Detta var ju positivt då de inte längre trodde jag skulle föda. MEN blev lagd i ett rum med två andra väntande mammor. Inte min grej att dela rum med andra. Speciellt inte när de pratar i telefon med högtalaren på klockan 1 på natten.

Inlagd IGEN

29+4
Insåg att det nu inte gick att ignorera blödningen. Blödde mycket och stora koagel. Fick ställa in min efterlängtade helg med vännerna och besviken gå in på anatenal igen. Hade turen som mötte sköterskan som var med vid tappningen så hon tog genast emot mig, la in mig på ett rum och satte på ctgt. Sen sprang hon för att leta rätt på en läkare.

Läkarn kom, ultraljud gjordes, höll på att svimma av blodförlusten och blev (åter igen) inlagd på specialförlossningen.

Ctg och blev satt på fasta from 15.30. Läkare och barnmorskor som sprang på rummet mest hela tiden. Det var ett stort (förlossnings)rum. Kim var med mig men åkte framåt kvällen. Jag hade dropp med blodhämmande medicin i. Och jag fick min första spruta med kortison. Kortison får man för att påskynda fostrets lungor ifall den föds för tidigt.

 Nu handlade googlande om kejsarsnitt och prematura barn. Fast trodde aldrig att detta skulle hända.