söndag 24 maj 2015

Självutskriven

28+2
Natten på sjukhuset var inte rolig. Bihåleinflammationen tvingade mig att gå upp ett flertal gånger för att snyta mig och jag hostade som bara den.

Morgonen kom och det var dags för läkarna att göra sin rond. De pratade, klämde och kände på magen och sa sedan något i stil med; ja någon eller några nätter till här blir det nog. Det blev för mycket för mig. Jag sa till läkarn att blödningen i stort sett slutat och ctgt faktiskt såg bra ut. Att en natt till inte var något jag hade tänkt mig. Fick som svar på att det var frivilligt att vara där men att jag borde stanna kvar.

Kim dök upp och infarten togs ur min arm. Jag skulle göra ytterligare ett ultraljud. Vi togs till en skrubb (storleken var som det i alla fall..) och hon utförde ultraljudet. Fostret mådde bra så jag och Kim ansåg ännu mera att jag kunde bli utskriven. Läkaren höll inte alls med om detta och blev lite grinig när jag tillslut sa att jag mår sämre av att vara instängd här, jag mår bra förutom bihåleinflammationen som ingen läkare där inte kunde hjälpa mig med. Så utan läkarens "tillåtelse" skrev jag ut mig själv.

Vi åkte hem till mina föräldrar som haft Amy över natten. Mamma tipsade mig om att gå till vårdcentralen hos dem som hade drop-in vilket jag gjorde och äntligen fick jag mitt efterlängtade antibiotika!

Att vara inlagd var inte min grej. Saknade mitt hem och min familj.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar