Tappningsdags

27+0
Då kom dagen för tappning på vatten. Specialisten D var där vilket jag var glad över för hon var den jag tyckte bäst om. Jag valde att inte ta med Kim denna dag då han är så fjantigt när det gäller nålar ;).

Fostret mättes och såg ut att vara i en bra vikt och längd för sin ålder. Även mängden vätska mättes i fickorna som omger fostret och det blev uppmätt i 4.2 liter, gränsen för mycket fostervatten går vid 2.5 liter...

Tappningen gick till såhär; En läkare, en underläkare, en sjuksköterska och en undersköterska medverkade. Läkaren hittade, med hjälp av ultraljud, en lämplig plats på magen för att sticka ner nålen. Sjuksköterskan tvättade magen och satte sedan lokalbedövning där nålen sticks ner. Efter en stund tar underläkaren en mindre nål med bedövning och sticker på utsatt ställe ner denna under huden och vrider den sedan åt alla håll för att bedövningen ska lägga sig på fler ställen än ett. Sedan sticker de ner den riktiga nålen (ca 2 dm lång), fortfarande med hjälp av ultraljud, i livmodern. Sjuksköterskan och undersköterskan turas om vem som ska dra upp vätska resp hålla påsen vätskan samlas i. Ingreppet tar ca 20 min.

Detta är ett ingrepp som är krävande för både personal och mig. Min rygg var det som besvärade mig mest. Eftersom en tappning kan göra så att värkar sätter igång observeras man noggrant efter detta. De körde upp mig till specialförlossningen där jag fick ligga med ctg. Som förra gången blev aldrig ctgt godkänt men jag ansåg att sammandragningarna inte var värre än vanligt. Efter ca 4 timmar väljer de ändå att ge mig en Bricanylspruta för att motverka värkar. Denna gav mig hjärtklappning och darrningar. Och först när dessa slutat fick jag åka hem med en liter mindre vätska! Å sicken skillnad det var. Kändes som jag förlorat 10 kg och en halvmeter i midjemått ;) Dock är ju detta inte konstant då vätskan fyller på sig självt hela tiden.

Nu var det hem för att sova innan jag skulle tillbaka till Östra för magnetröntgen (kl 7...).